Atrestro vaknade av fågelkvitter och av att solen sken. Äntligen är snöstormen över! Han hade sovit i värmen från ljuslyktan som Callistor lämnat kvar så han frös inte lika mycket som kvällen innan. Atrestro fortsatte att gå djupare in i skogen för att fortsätta sökandet efter sitt hem. Han kunde inte låta bli att njuta av skogens alla dofter och ljud. Då och då såg han små ödleliknande djur som han försökte klappa men utan framgång.
Efter ett par timmars promenerande började Atrestro känna sig trött igen. Något verkade ta hans energi. I samma stund som han funderade på att leta upp en ny gran att vila under fick Atrestro syn på en liten stuga som låg i en skogsglänta. Det kom rök från skorstenen och han kunde känna doften av nybakat bröd. Atrestro skyndade sig fram och knackade på den bräckliga trädörren.
"Hallå? Är det någon hemma?"
"Vänta en stund", svarade en hes kvinnoröst. "Jag kommer!"
Dörren öppnades och framför Atrestro stod en gammal dam med långt grått hår. Hon var klädd i en lång svart klänning och hade tjocka guldarmband runt armarna.
"Förlåt att jag stör, jag heter Atrestro... eller jag tror att jag heter det i alla fall. Jag tänkte att..."
"Jag vet vad du söker, Atrestro", avbröt damen och log. "Du har kommit ett stort steg närmre ditt mål. Kom in! Kom in!"
Damen tog den förvånade Atrestros hand och visade honom in i stugan där en eld var tänd i den öppna spisen. Stugan var hemtrevligt inredd med färggranna soffor, ljuslyktor på väggarna och björnfällar utspridda på golvet. Jag känner mig redan som hemma.
"Hur kan du veta vad jag vill?" frågade Atrestro och satte sig ner på björnfällen närmast elden.
"Man kan säga att jag har en speciell gåva", svarade damen. "Mitt namn är madame Simsek. Och du är hungrig, inte sant?"
"Ja, det är jag verkligen. Men hur..."
"Du får inte vara så ivrig, kära du. Allt har sin tid."
Atrestro insåg att han inte skulle vinna något på att stressa den gamla damen utan bestämde sig för att njuta av gästvänligheten tills vidare. Madame Simsek gick ut i köket men återvände några sekunder senare med en stor bit bröd i den ena handen och ett glas vin i den andra.
"Varsågod", sa hon och satte sig i en av sofforna. "Det är inte mycket, men jag hoppas att det ska mätta dig."
"Tack så hemskt mycket!" Atrestro började mumsa på brödet. "Du anar inte vad jag har varit med om det senaste dygnet."
"Jag vet vad du har varit med om."
Atrestro tittade osäkert på den gamla damen. "Jag vill verkligen inte tränga mig på, men skulle det vara okej om jag stannade här ett par timmar? Bara tills jag har hunnit hämta kraft nog att gå vidare."
Madame Simsek satte sig bredvid Atrestro på björnfällen och klappade försiktigt hans huvud. "Du behöver inte stressa, unge man. Du får stanna här så länge du vill. Stugan må vara liten men jag har alltid plats för goda själar."
"Jag har så många frågor jag vill ställa dig."
"Just nu ska du bara vila och när du har fått dina krafter tillbaka så ska jag svara på alla dina frågor, det lovar jag dig. Jag ska hjälpa dig hitta det du söker."
Atrestro hade precis träffat den gamla damen men han kände sig redan trygg i hennes närhet. Han lutade sig tillbaka mot björnfällen och njöt av att äntligen vara i säkerhet.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
