Efter att ha plåstrat om Callistors panna bjöd Magistra honom och Atrestro på mat framför brasan i vardagsrummet.
"Så du minns alltså ingenting?" frågade Magistra och drack en klunk te.
"Nej", svarade Atrestro. "Det enda jag minns är det som har hänt efter att jag vaknade upp i skjulet. Men det är konstigt att jag minns hur man talar och går. Borde inte det också ha försvunnit med minnet?"
"Det är vanligt när det gäller minnesförlust. Du minns vardagliga saker, till exempel hur man pratar och kokar te, men din egen identitet och dina minnen är bortglömda."
"Hur ska jag göra för att få tillbaka dem?"
"Jag vet inte, men jag är säker på att Callistor hjälper dig hitta svaret." Magistra pussade Callistor på kinden. "Han har mängder av oanade talanger."
Atrestro kände sig illa till mods och reste sig upp. "Jag tror att jag ska gå och lägga mig. Tack för maten, Magistra. Vi ses i morgon."
"Jag följer med dig", sa Callistor och reste sig upp. "Jag är också trött."
"Du kan ju sova i min säng", sa Magistra. "Det finns gott om plats."
"Tack, men jag ska göra min vän sällskap."
De båda pojkarna gick och lade sig i det lilla gästrummet. De låg tätt intill varandra och tittade på ljuskronan som hängde i taket.
"Så jag har blivit degraderad till att bara vara din vän nu?" frågade Atrestro svartsjukt.
"Vad menar du?"
"Ja, du sa att du skulle göra din VÄN sällskap. Jag trodde att vi var mer än så."
"Det är klart vi är", sa Callistor. "Förlåt. Jag vet hur svartsjuk Magistra är och jag orkar verkligen inte bråka."
"Det är lugnt", sa Atrestro och böjde sig fram för att kyssa Callistor godnatt.
Callistor knuffade ännu en gång undan honom med en besvärad min.
"Vad är det som är fel?" frågade Atrestro irriterat. "Varför stöter du bort mig?"
"Inget är fel."
"Jag märker ju att det är något. Du kan lita på mig, Callistor. Jag hoppas att du vet det."
"Okej, jag ska berätta!" Callistor såg allvarligt på Atrestro. "Minns du att du frågade mig vad jag arbetade som på Mullrocks bar?"
"Ja, och du undvek att svara på frågan."
"Jag ville inte att du skulle veta. Jag var rädd för att du skulle vända mig ryggen."
"Det skulle jag aldrig göra. Jag tycker ju om dig mer än något annat."
"Jag tycker om dig också. Det är bara det att jag är så rädd för att komma någon nära och att de sedan ska lämna mig när de får veta vad jag har gjort."
"Vad är så hemskt?"
"Jag arbetade som prostituerad på baren, Atrestro. Jag sålde mig själv på Mesmeritas äckligaste bordell."
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
