Den lilla ekan rusade mot vattenfallet i skrämmande snabb takt. De båda pojkarna började gripas av panik.
"Ska vi försöka simma i land?" frågade Atrestro andfått.
"Det är ingen idé", svarade Callistor. "Strömmen är för stark och vi skulle med all sannolikhet sugas med."
"Det är väl bättre att försöka simma i land än att stå kvar här?"
"Ja, du har rätt."
Callistor kastade sig överbord. Atrestro skulle precis göra detsamma när han plötsligt snubblade och föll omkull i ekan. Helvete! Jag har inte tid med det här. Precis när han reste sig upp för att hoppa överbord kände han hur ekan kantrade. Atrestro hann se Callistors skräckslagna ansikte innan han föll över kanten. Nu dör jag!
Atrestro föll länge innan han till slut landade och sögs långt ner i det ljusblå kalla vattnet. Han chockades av kylan och försökte desperat simma mot ytan. Följ ljuset. När han äntligen kom upp så kunde han inte se Callistor någonstans. Däremot så fick han syn på ekan som hade krossats mot ett par klippor nedanför vattenfallet. Tänk om Callistor har gått samma öde till mötes.
"Callistor!" ropade han desperat. "Var är du?"
Inget svar. Atrestro såg sig omkring. Han kunde se en sandstrand framför sig och började simma rätt mot den. Rädslan för att Callistor var skadad eller rentav död hängde över honom likt ett svart regnmoln. Jag vill inte förlora honom. Plötsligt simmade Atrestro in i något. Det var Callistor som låg under vattenytan. Atrestro tog ett hårt tag runt sin vän och simmade med honom över ytan mot stranden. Det kändes som en evighet för honom att nå målet och kylan bet sig fast i hans hud.
"Snälla, Callistor, du får inte vara död!"
Atrestro drog snabbt upp Callistor på stranden och påbörjade mun mot mun-metoden. Callistor hade ett blödande sår i pannan och såg helt livlös ut. Han andas inte! Vad ska jag göra?
"Callistor, du måste vakna! Jag klarar mig inte utan dig."
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
