I morgon fyller jag år

I morgon fyller jag år, men eftersom jag ska ut med vännerna så blev jag firad av släkten i går i stället. Det var lika trevligt som alltid, med smörgåstårta och en massa paket. Jag fick bland annat ett armband, skivor med Infernal och Alice In Videoland, presentkort, samt en vacker Christina Schollin-ängel som jag har önskat mig i flera år.

Jag fick även en väska och ett paraply med Marilyn Monroe på, rosa sängkläder, filmerna "Exorcisten: Begynnelsen", säsong fem av "Helt Hysteriskt" och miniserien "Nord & Syd" på DVD. När jag trodde att allt var slut så fick jag ett blommogram från min älskade skåning Sven, med sex röda rosor. Han gör mig så glad!

Skivan är snart färdig

Mina låtar har de senaste veckorna spelats en hel del på lite olika klubbar runt om i Sverige. Bland annat på den kända gayklubben Gretas i Göteborg. Nya remixar är också på gång, så snart är singeln redo att ges ut. I går fick jag se ett förslag till skivomslaget och jag är väldigt nöjd!

Jag har även lagt ut mina gamla demolåtar på hemsidan. Det är nästan lite pinsamt att lyssna på vissa av dem eftersom de har några år på nacken. Jag har utvecklats en hel del sångmässigt sedan dess. Men oavsett är det rätt kul att ha kvar dem som minnen.

Förresten, allt som är dåligt kallar jag numera för '95 efter årtalet 1995, som på många sätt var ett rätt trist år. Jag håller på att lära mina vänner att använda det, och Henri snappat upp det. Så kom ihåg att det inte är en komplimang att bli kallad "sååå '95".

Jag vill avsluta med att hälsa till Mr. J med en puss. Ha en underbart glamourös midsommar!

Livet efter Melrose Place

I onsdags tog jag med mig två paket jordgubbar och åkte hem till Linda. Vi blandade bären med plommon som Linda hade och så satte vi oss på hennes balkong och smaskade. Det var riktigt mysigt! En stund senare kom jag på att "Melrose Place" skulle börja så vi flyttade in till TV:n.

Det var absolut sista avsnittet och snacka om att det var bra! Men hur ska jag överleva utan "Melrose Place"? Snyft! Vad ska jag nu ägna mig åt? Min kära Amanda... Lexi... Kimberly... Jo... Jane... Sydney... Jag antar att jag får skaffa mig ett liv nu.

Hur som helst så hade jag jättekul tillsammans med min Linda. Hon är så härlig!

Minnen är viktiga

I onsdags åkte jag, mamma och mormor till Årsunda. Det är en liten ort strax utanför Sandviken där jag ofta spenderade somrarna när jag var barn. Vi åkte till Strandbaden där vi fikade och gick ut på deras långa brygga. Solen sken som bara den och allt kändes underbart.

Jag lyssnade på Lili & Susie i min iPod och fantiserade om att spela in en musikvideo. Efteråt åkte vi till mormor och morfars sommarstuga. När morfar dog så sålde mormor stugan till vår kusin, men fram till dess spenderade vi alla somrar där. Jag har så många fina minnen därifrån.

Jag hittade förresten ett par gamla böcker och serietidningar i stugan som jag läste som barn. Mormor sa att jag fick ta med dem hem, så nu har jag räddat en del av min och Dianas barndom. Minnen är viktiga!

Dennis till Henri: "Bara så du vet så är det alltid mest synd om mig. Dessutom så är jag patetiskast också!"

Den senaste veckan har jag även pratat en hel del med min kära vän Sven. Det känns så tryggt att veta att han finns. Sven och jag har varit nära vänner i flera år nu, och han är faktiskt en av mina allra första nätkompisar. Vi kom i kontakt 2001.

Sommaren 2004 var jag och familjen till Skåne på semester och vi lånade då ett hus i Höganäs. Sven kom dit och hälsade på oss. Det var så kul att umgås med honom. Jag kommer aldrig att glömma de dagarna vi spenderade ihop och shoppade, pratade och åt vattenmelon.

Linda: "Varför lär jag mig aldrig att man inte ska sminka sig när man har druckit?"
Dennis: "Jag är aldrig för full för att sminka mig. Jag kan till och med sminka mig när jag åker bil. Det du!"

Jag vill också passa på att hälsa till min vän Micke som nyligen började på ett nytt jobb. Jag hoppas du kommer att trivas där! Jag är stolt över dig.

Discofjollan talar

I torsdags var jag på dejt i Uppsala med söta Mr. J. Vi började dagen med att äta lunch på en salladsbar som Henri introducerat mig för. Sedan gick vi ner till ån, letade upp en park och lade oss i skuggan en stund. Efteråt gick vi till en skivaffär. Jag shoppade loss och fick bland annat tag på en massa roliga maxisinglar. Jag köpte även ett album med popgruppen Deuce som Jonas rekommenderade.

Sedan gick vi till Slottsparken där vi satte oss i skuggan. Det var extremt varmt men vi släckte törsten med lite juice. Tyvärr så blev vi anfallna av elaka myggor, så vi gick vidare efter en stund. Men det var trots allt en riktigt fin dag fylld av mat och shopping.

Dennis: "Jag är ingen rockstjärna. Jag är en discofjolla!"

Jag tycker att Uppsala är en väldigt mysig stad även om Mr. J inte håller med. Han anser att Uppsala är tråkigt och det blev ju inte bättre av värmeböljan och myggorna. Vi umgicks ända tills våra tåg gick hem. Det var som på film när vi skildes åt på perrongen men en kyss. Dejten var väldigt trevlig och vi ska ses igen. Det ser jag fram emot!

Dennis: "Jag borde kanske investera i en köksvåg? Gud, så enkelt mitt liv skulle bli!"

Häromdagen satte jag en bit sallad i halsen. Tänk så tragiskt om jag hade dött och så hade det stått i min dödsattest: "Dödsorsak: Kvävd av salladsblad i fel strupe." Då hade jag i alla fall blivit ihågkommen. Det fick mig konstigt nog att tänka på min vän Stalker-Anna som kommer hit nästa vecka.

Hon påminde mig nyligen om hur vi först kom i kontakt. Vi hade börjat chatta på Qruiser och att jag trodde att hon var kille, så jag frågade henne om hon var öppen med sin läggning, i tron att hon var bög. Så går det när man inte är uppmärksam. Det är sällan jag är det.

Skåp nummer tio

I natt drömde jag återigen om min gamla högstadieskola Hedängskolan. Och ända fram tills för några månader sedan har jag bara drömt mardrömmar om denna hemska period i mitt liv. Det skumma är att jag i drömmarna numera känner mig trygg där.

I drömmarna är jag populär. Dessutom så går många av mina nuvarande vänner och klasskamrater på Hedängskolan tillsammans med mig, och många av mina nya lärare undervisar på skolan. De som tidigare har mobbat mig är förlåtna och i drömmarna är vi goda vänner.

Det mystiska är att jag alltid har skåp nummer tio i mina drömmar. Jag tänker på det varje gång. Kanske betyder siffran tio något speciellt för mig? Kanske är det bara något nonsens som mitt undermedvetna har snappat upp under åren.

Hur som helst är det som att komma till en helt annan värld, trots att miljön samtidigt är så bekant. Det är nästan som ett tidigare liv som jag besöker för ett par timmar i sömnen. Jag mår inte längre dåligt av att drömma om min gamla skola, tvärt om.

Jag vet inte riktigt vad som har fått mina drömmar att ändras, men jag hoppas att det är för att jag har vuxit som person och börjat lägga skoltiden bakom mig. Livet går faktiskt vidare.

Antagen till skrivarlinje

I tisdags fick jag veta att jag har blivit antagen till en skrivarlinje på Västerbergs folkhögskola i Gävle! Det är en utbildning där man utvecklar sitt eget skrivande och får jobba med olika slags skrivprojekt. Jag ser verkligen fram emot att få börja där.

Gnäll-Anna, som jag lärde känna på intervjun, kom också in. Det är alltid skönt att känna någon när man börjar en ny utbildning. Vi ska ha så mycket kul tillsammans! Jag hade inte alls förväntat mig att komma in, eftersom det var nittio sökande på tjugo platser. Så det måste ju betyda att jag har någon slags talang i alla fall?

Mer såpa åt folket

Jag hade en period då jag knappt såg på TV alls, men nu har jag börjat följa en hel del serier. Jag har sett alla avsnitt av "Melrose Place" som sänds i repris på TV4. Jag är helt besatt av serien och Amanda, spelad av Heather Locklear, är fortfarande den stora favoriten.

Jag följer även "Desperate Housewives" slaviskt. Att se min älskade Marcia Cross, som spelade Kimberly i "Melrose Place", i denna serie är en fest för själen. Det är så att man känner igen sig lite i alla huvudkaraktärerna. Förutom de galna hemmafruarna så följer jag även de spännande serierna "Lost" och "The 4400".

"Dallas" är en annan underbar serie som jag har börjat följa. Jag köpte nyligen den första och andra säsongen på DVD, så nu njuter jag för fullt av sjuttiotalsnostalgin. Jag bara älskar vackra Pamela, bortskämda Lucy och alkoholiserade Sue Ellen. Mer såpa åt folket! Fast inga dokusåpor tack. De är så ute.

Bimbo Boy goes to Finland

Åh så kul jag har haft de senaste dagarna! I torsdags åkte jag ner till Stockholm och tog en fika tillsammans med min söta vän Mr. J. Sedan åkte jag och min älskade fjolla Henri till Kungsträdgården på restaurangmässan där vi åt tillsammans. Micke dök upp och höll oss sällskap tills färjan gick på kvällen.

Off we were, to Finland! Henri och jag kollade in båten och packade sedan upp i våra hytter. Därefter gick vi till taxfreebutiken och köpte med oss två flaskor champagne. Henri och jag sminkade oss och gick till baren där Henris stora idol Paula Koivuniemi uppträdde.

Henri blev som ett litet barn på julafton och stod nära scenen med tindrande ögon. Efter uppträdandet tog vi en drink tillsammans med Paula och hennes söta assistent. Paula var riktigt trevlig och gav mig en del tips angående min musikkarriär. Hon sa även att hon skulle försöka komma när jag ska uppträda på DTM i Finland i sommar.

Paula om bögar: "I like your people. Because they like me."

Efter att ha druckit ur champagnen i hytten så gick vi till nattklubben. Där träffade vi två fulla men söta tjejer vid namn Angelica och Jenny. De frågade oss ganska tidigt om vi var gay och när vi svarade ja så ville de dansa med oss. Jag har inte skakat så mycket på rumpan sedan min schlagerfest. Det kom fram ett par killar och frågade om de fick dansa bredvid oss. Jag förstår inte varför de var bad om lov, men de kanske var intresserade av "våra" tjejer.

Efter att ha svettats färdigt på dansgolvet träffade vi Janne, en man som var på affärsresa. Vi träffade även underbara Carin, från Stockholm, hennes före detta pojkvän Gustav och hans vän Niklas från Skövde. Vi gick ner till Angelicas och Jennys hytt där vi fortsatte att festa. En granne sa att vi var högljudda, så vi gick vidare. Henri stötte hela tiden på Gustav, men utan framgång.

Ännu en person dök upp. Det var ålänningen Daniel (om jag minns rätt) som var rätt tyst av sig. Han fick sig nog tillräckligt med underhållning för en lång tid framöver. Kvällen slutade med att Carin hjälpte Henri och mig att hitta till hytten. Vi somnade runt femtiden. Vi bara måste hålla kontakten med denna gulliga tjej.

Henri efter varje måltid: "På måndag ska vi banta! På måndag, darling."

Dagen därpå vaknade vi tidigt. Vi åt frukost, croissanter och apelsinjuice, och gick sedan för att se Paulas andra uppträdande. Efteråt gick vi till butiken igen där jag köpte två skivor: En med hits från gayklubben DTM och en med finska snyggingen Antti Tuisku. Jag hittade dessutom en jättesöt, rosa prinsessring från Dior med strass på. Den kommer jag att nöta ut.

Sedan gick vi ner i hytten, lade oss i sängen och lyssnade på musik. Henri undervisade mig om sin idol Paula, medan jag lärde honom allt om Agnetha Fältskog. På eftermiddagen var det dags för mer mat. Vi betalade in oss på buffén. Jag tror inte jag har ätit så mycket på flera år. Hela tiden ursäktade vi oss med att säga: "På måndag är det dags för detox!"

Under resten av resan tog vi det lugnt och lyssnade på musik. När vi gick av båten så träffade vi Angelica och Jenny igen som fortfarande var fulla. Henri och jag tog farväl av varandra och jag begav mig in till city och tog en fika med Lars.

Jag var fruktansvärt trött så jag tvingade i mig en hel kopp kaffe, tro det eller ej. Det var inte alls gott men nödvändigt, och snart så piggnade jag till. Micke dök också upp och gjorde oss sällskap. Innan jag skulle bege mig av mot tåget så dök Henri upp igen och vinkade av mig. Jag kom hem väldigt sent på natten och somnade direkt.

Jag vill avsluta med att tacka min kära vän Henri för den underbara resan! Han är verkligen min själsfrände. Det är inte ofta man hittar en vän som är så lik en själv. Jag och Henri är verkligen som kvinnorna i "Helt Hysteriskt" när vi umgås. Vi har bestämt att jag är Patsy och att han är Edina. Vi går hela tiden omkring och spelar (?) divor.

Inte utan min iPod

Jag har fått en tidig födelsedagspresent av pappa. Det är en liten, rosa iPod som det till och med står "Bimbo Boy" ingraverat på! Den är så söt och praktisk, min nya bästis. Allt jag gör kommer att få ett soundtrack. Att motionera kommer att bli så mycket trevligare. Jag kan i alla fall intala mig det.

Jessica till Bimbo Boy: "Dennis, min älskade räka. Var inte horig. Var lyxprostituerad. Inte billig, dyr. Ingen har råd med dig egentligen. Du är bäst i världen. Glöm aldrig det."

Förra torsdagen fick jag ännu ett blommogram från min vän Petrus, med tolv stycken rosa rosor. Han önskade mig lycka till inför min kommande spelning. Det var precis vad jag behövde för att göra min dag lite mer rosa.

Snart ska jag åka till Stockholm igen. Jag och Henri ska nämligen på kryssning till Finland i kväll. Förhoppningsvis ska vi sjunga lite karaoke. Varning för fjollor, Viking Line!

Musikskapande i Stockholm

I helgen har jag varit i Stockholm och arbetat. Jag kom dit i lördags och träffade mina vänner Micke och Henri. Vi åt lunch på Kulturhusets takservering och Henri fick två sena födelsedagspresenter av mig. Bland annat en tavla som jag hade gjort själv, ett slags kollage med våra galna citat.

Dennis till Henri: "We're so fucking trendy, it hurts!"

Sedan hämtade låtskrivaren Anders upp mig och vi åkte till hans lägenhet där vi genast började skriva på vår låt. Eftersom jag varken kan läsa noter eller spela instrument så fick jag nynna hur jag ville ha musiken och beskriva de olika synthljuden.

Vi jobbade hårt och på kvällen åt vi middag tillsammans med några bekanta till Anders på en restaurang. En av dem var en man i femtioårsåldern som arbetar för Billboardlistan i USA. Han reser runt i världen och går på alla finaler av Eurovision Song Contest. Snacka om att vara musikintresserad! Han var riktigt trevlig.

På söndagen jobbade vi vidare och mot kvällen var låten färdigskriven och inspelad. Jag är riktigt nöjd med resultatet! Låten är en skön discopoplåt med åttiotalssound, en blandning av Pay TV, BWO, Alcazar och Bimbo Boy. Tänk att jag har spelat in i samma studio som min idol Pernilla Wahlgren! Jag hade väldigt kul i studion. Det blev många skämt, både om det ena och det andra. Vi ska skicka in låten till Melodifestivalen i höst så håll tummarna för att den kommer med!

När låten var färdig så återvände jag till city. Jag åkte tunnelbana helt själv, för andra gången i mitt liv. Jag vet inte varför, men jag är livrädd för tunnelbanan. Kanske beror det på att det verkar hända så mycket hemskt där om nätterna, eller så är det för att jag lätt går vilse.

Jag träffade Henri igen som hade med sin vän Cissi. Vi gick förstås till hotellbaren på Royal Viking där vi tog en varsin drink. Sedan dök även Lars och Micke upp och gjorde oss sällskap. Det var lika kul som alltid att träffa mina sötnosar.

En kul grej hände när jag och Henri skulle gå på toa. Man behövde en kod till toaletten så vi frågade bartendern och fick svaret "1622". Jag lade "22" på minnet, medan Henri fick komma ihåg "16". Vi tryckte in koden ett antal gånger utan att något hände och retade upp oss, samtidigt som vi slet i handtaget. Av en slump råkade Henri knuffa till dörren och så gick den upp. Dörren öppnades inåt. När vi kom tillbaka så sa Cissi: "Inte för att vara elak eller så, men det står faktiskt 'push' på toalettdörren!" Ni må tro att vi skämdes.