Usch, vilken sjuk värld vi lever i. Det kändes som ett slag i magen när jag möttes av tidningarnas löpsedlar. Tioåriga Engla, som varit försvunnen sedan förra lördagen, har hittats mördad. Den misstänkte fyrtiotvååringen har erkänt och det var han som visade polisen till Englas kropp. Han har även erkänt mordet på Pernilla Hellgren i Falun år 2000 och DNA-tester har bundit mannen till båda offren.
Det känns så konstigt. Jag börjar gråta bara vid tanken på hur dåligt Englas anhöriga måste må just nu. Jag vill att Englas mamma ska veta hur mycket jag tänker på henne, och det är jag inte ensam om att göra. Hela Sverige har engagerat sig i flickans försvinnande.
Jag, till skillnad från många andra, är helt emot dödsstraff. Men jag hoppas att det svenska rättsväsendet tar sitt ansvar och låser in mannen på livstid. Vi har alldeles för korta fängelsestraff i Sverige. Någon har förlorat sin dotter och det kan inget straff i världen ändra på, men det kan i alla fall vara en liten tröst för de anhöriga. Fyrtiotvååringen har troligtvis mördat två gånger. Låt honom inte mörda igen.
