Det är så skönt att kunna säga att mitt mående är stabilt, nästan riktigt bra. Jag har gått igenom mycket ångest och hjärtesorg genom åren som har satt sina spår, men jag har klarat mig genom det och kommit ut som en starkare människa. Jag är inte samma person i dag som jag var för ett halvår sedan. Jag lär mig nya saker hela tiden och jag utvecklas. Jag är nöjd med min vardag just nu och går mot mina mål i min egen takt.
Jag vet vad som gör mig glad och vad som gör mig ledsen, och jag försöker undvika det senare så gott det går. Ibland dyker minnen och personer från det förflutna upp, men då gäller det att göra det bästa av situationen. Man får göra en avvägning för att se vilket som väger tyngst. Om jag mår dåligt av att ha kontakt med en person som har sårat mig så behöver jag inte det. Det betyder inte att det alltid kommer att vara så, men jag måste tänka på min egen hälsa i första hand.
Detsamma gäller även ångest. Det känns riktigt jobbigt ibland, men det är inte permanent. Ibland är det bra att ha ett mantra: "Det gör ont just nu och det får det göra, för det är helt normalt. Men det kommer att gå över, det gör det alltid förr eller senare."
Om man intalar sig själv det känner man sig faktiskt lite lugnare.
