Jag tror att jag är rätt obekväm för vissa människor. Jag är social, målmedveten och säger vad jag tycker. Det är inte alla som klarar av det, och det är helt okej. Jag har inte längre något behov av att vara älskad av alla. Jag är mig själv, och passar det inte så behöver man inte gilla mig.
Jag kan säkert uppfattas som besvärlig och gnällig, men så är inte fallet. Jag har inga problem med att säga ifrån när jag eller andra blir orättvist behandlade, och då är det klart att man trampar på en del tår. Men jag hymlar inte. Jag är rak och står för min åsikt. Jag snackar inte skit.
Men jag är samtidigt en bra lyssnare. Jag kör inte över folk och jag har inga problem med oliktänkande, så länge de inte går över gränsen och kränker andra. Samtidigt så undviker jag att lägga energi på folk som vill mig illa. Jag tar inte skit från någon och jag gör mig inte till för personer jag ogillar.
Som jag har sagt förr så bryr jag mig inte längre speciellt mycket om vad andra tycker om mig. Jag kan ju ändå inte påverka det, så varför lägga energi på det? Jag är omringad av personer som älskar mig, och det är det viktigaste.
Jag ber inte om ursäkt för den jag är. Jag går min egen väg och lyssnar till mitt hjärta, och det är jag stolt över. Denna text kommer säkert uppfattas som skryt, men jag vill bara få folk att förstå att jag är trygg i mig själv och att jag inte tänker ändra mig för att ett fåtal personer ogillar mig.
Jag är här för att stanna!
