Skrivabstinensen är över!

Äntligen har jag fått min försenade födelsedagspresent av pappa, nämligen ordbehandlingsprogrammet Pages! Det är en del av kontorspaketet iWork från Apple och enligt mig är det mycket bättre än Microsoft Word. Jag har varit utan ordbehandlingsprogram sedan jag fick min iMac så ni må tro att jag har skrivabstinens! Nu kan jag äntligen fortsätta arbetet på min självbiografi och alla andra bokprojekt jag har dragit igång. Skrivandet är ju min terapi och när jag inte kan skriva mår jag faktiskt mycket sämre.

På tal om skrivande så har två personer till skrivit om mig i sina bloggar! En av dem är en intervju som jag blev tillfrågad att ställa upp på häromdagen. Det är alltid lika kul när folk uppskattar det man gör! Spana gärna in deras söta inlägg här och här.

Andra bloggar: Apple, skrivande, datorer, Mac, vardag, intervjuer, IT, iWork.

Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com

Veckans diss: TV-reklam

Jag hatar verkligen reklam. I alla fall på TV. Det förstör hela min TV-upplevelse. Förutom att avbrotten hackar sönder det man tittar på så är ljudnivån ofta högre på reklaminslagen är på själva programmet. Så man får sitta och höja och sänka ljudet för att inte få huvudverk. Det här är ett riktigt i-landsproblem, jag vet, men strunt samma. Jag tittar nästan aldrig på TV längre på grund av reklamen.

Jag som älskar TV-serier och filmer köper allt på DVD i stället. Men mycket nytt finns ju inte utgivet ännu och då tvingas jag genomlida eländet. Dessutom verkar reklamavbrotten bli längre och längre för varje år som går. Jag förstår att det kostar att köpa in serier och filmer, men det ska inte behöva gå så långt att man glömmer vad det är man tittar på som följd av reklamavbrottens längd.

Jag hoppas att de svenska TV-kanalerna tar sitt förnuft till fånga och lyssnar på tittarnas kritik. Korta ner reklamavbrotten och fixa till ljudnivåerna så att man inte får en chock varje gång det blir reklam.

The Last Time

Jag har många gånger berättat att Agnetha Fältskog och hennes musik betyder väldigt mycket för mig. I dag bjuder jag på min absoluta favoritlåt någonsin, nämligen hennes singel "The Last Time" från 1988. Jag älskar det lätt elektroniska soundet i låten och den snygga videon där Agnetha ser så vacker och 80-talsaktig ut. Kan man låta bli att älska frisyren och axelvaddarna? Bäst av allt är dock Agnethas magiska röst ihop med den sorgliga texten, speciellt i refrängen och sticket. Den söta killen i videon är den svenska fotomodellen Alexander Arnewid. Glöm inte bort att lyssna noga på texten!



Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com

Fyllefest med heterokillar

I går var det Gävle Cityfest igen och den söta killen på bilden nedan festade jag och mina vänner med då. När vi var i en kompis lägenhet och förfestade hörde vi ljud från grannarna. Vi tittade ut genom fönstret och fick syn på denna kille som bjöd över oss till honom. Jag passade även på att fråga om jag fick ta kort på honom och det var inga problem. Det är alltid lika roligt att festa med fulla heterokillar! Jag har ingen aning om vad han heter eller hur vi hamnade där, men han och hans kompisar var i alla fall trevliga! Vi blev även inbjudna till hans kompis lägenhet i samma trappuppgång där de hade någon slags kräftskiva.

Resten av kvällen spenderade vi ute på Gävles gator där vi flummade runt. Sanna och Immanuel passade även på att åka karusell. Det var dock svårt att ta sig fram i allt folkvimmel. Mina älskade vänner Linda och Robert dök också upp vilket gjorde kvällen ännu bättre! Jag hann även med att träffa min gamla vän Sandra samt några av Dianas polare. Spana gärna in alla bilder från gårdagen här.



Andra bloggar om: Gävle, fest, vänskap, killar, Cityfesten, party, foto, Gävle Cityfest.

Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com

Sagan om Dennis

Just ja, jag har ju namnsdag i dag! Jag hade även namnsdag i fredags då det var Per, men i dag är det Dennis som gäller. Jag har egentligen min farfar att tacka för namnet. Han snappade upp det på sitt besök i Amerika 1950 och bestämde sig för att hans son skulle heta det i andra namn.

Problemet var bara att prästen som döpte sonen, det vill säga min pappa, hörde fel och skrev Dennes i dopattesten. Så min pappa heter Dennes i andra namn. Jag fick därför heta Dennis i förnamn eftersom min pappa aldrig fick chansen att ha det namnet. Så där har ni historien om hur jag fick mitt namn.

Man hör allt för ofta folk klaga över hur missnöjda de är med sina namn. Jag är faktiskt väldigt nöjd med mitt, om man törs säga det utan att bli anklagad för att vara egoistisk. Dennis är rätt unikt och så går det bra att säga både på svenska och engelska vilket jag tycker är en fördel.

Namnet är dock lite vanligare nu än vad det var när jag var liten. Då envisades folk med att kalla mig för Daniel eftersom att de aldrig kunde komma ihåg mitt namn. Jag har även blivit kallad för Denise... under min långhåriga period.

Överkörd av två tåg

Jag är så sjukt trött i dag! Det känns som att ett tåg har kört över mig. Eller snarare två tåg. Jag har sovit riktigt dåligt de senaste nätterna vilket troligtvis beror på stress. Jag har en förmåga att bli stressad av småsaker. Sedan blir man ju inte mindre trött av det tråkiga vädret. Jag behöver ljus! Jag ska försöka lägga mig tidigt i kväll så att jag får sova ut till i morgon då jag, Diana och några vänner ska in på Cityfesten i Gävle. Jag hoppas bara att jag orkar hålla igång hela dagen.

Jag har förresten undvikit att chatta på MSN den senaste tiden eftersom jag ibland blir stressad när många skriver samtidigt. Så nu vet ni varför jag inte är så aktiv där för tillfället. Man måste vara rädd om sig själv och lyssna på kroppens signaler. Hur har ni det i regnet?

Andra bloggar om: Gävle, vardag, vänskap, fest, stress, MSN, utbrändhet, trötthet.

Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com

Lili & Susie på Pride

De senaste dagarna har jag överdoserat Lili & Susies fantastiska discolåtar från 80- och 90-talet! De tillhör helt klart mina absolut största idoler! Som ni säkert vet uppträdde de på Europride i torsdags på schlagerkvällen med hitsinglarna "Oh Mama", "Okey, Okey!" och "What's The Colour Of Love". Jag kan inte beskriva med ord hur lycklig jag är över att de uppträder tillsammans igen! Jag hoppas givetvis på en riktig comeback med en ny skiva också. Vore inte det fantastiskt? Mer disco åt folket!

Jag har genom åren samlat på mig det mesta med Lili & Susie och är så glad över att ha alla deras album på CD. De är ju rätt svåra att få tag på. Min käraste ägodel med dem är en 3" CD-singel av "Okey, Okey!" från Japan. Läs gärna mina andra bloggar om systrarna Päivärinta här och missa inte min hemsida om dem på Dance Romance.



Foto: Linda Sonnvik.

Andra bloggar om: Lili och Sussie, musik, nöje, Pride, Europride, Melodifestivalen, disco, skivor, 80-tal.

Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com

Vill ni veta mer om mig?

Nu var det ett tag sedan jag skrev. Eller egentligen inte. Jag är bara van vid att blogga dagligen så det känns ovant att inte göra det. Jag har haft mycket att göra och sedan så har jag inte kommit på några intressanta ämnen att skriva om. Jag känner mig i alla fall mycket gladare nu är förra veckan och har införskaffat nya skivor vilket troligtvis har bidragit till det! Jag har även fått höra en ny mix på en av låtarna jag och mina producenter ska skicka till Melodifestivalen i år. Den känns så rätt för mig och jag hoppas att ni håller tummarna för att den kommer med!

Förresten, vill ni lära känna mig lite bättre? För några dagar sedan fick jag ett gulligt mail från en söt tjej som frågade om hon fick intervjua min till sin blogg. Självklart tackade jag ja! I intervjun pratar jag bland annat om min kommande singel, homofobi, bloggande och mobbning. Det är alltid kul att göra intervjuer för då får man en chans att låta folk lära känna en bättre. Folk har ju tyvärr så många förutfattade meningar och då är det viktigt att bevisa att fördomarna inte stämmer. Spana gärna in intervjun och lämna en kommentar här!

Andra bloggar om: Bimbo Boy, musik, intervjuer, fördomar, mobbning, homofobi, HBT, Melodifestivalen, bloggosfären.

Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com

Ja till Pride

I dag ägde Prideparaden rum i Stockholm med femtiotusen deltagare. Jag var inte där, Pride är inte riktigt min grej. Men jag tycker att det är ett väldigt viktigt evenemang. Samtidigt hör man vissa klaga över hur Pride förstör för HBTQ-personer. Nyligen läste jag något i en homosexuell killes blogg som gjorde mig riktigt arg:

"Pride skapar fördomar om homosexuella. Det enda folk minns från festivalen är überfjollor, läderbögar, butchflator och dragqueens i rosa peruker."

Ja, vissa bögar är fjolliga, vissa flator är butchiga, vissa dragqueens klär sig i rosa och vissa bögar gillar läder. Betyder det att dessa personer är sämre än andra? Och att de ska uteslutas från Pride bara för att vissa påstår att de ger HBTQ-personer "dåligt rykte"?

Nej, det vore lika dumt som att förbjuda heterosexuella män att dricka öl och se på fotboll för att det skulle ge män "dåligt rykte". Det finns ingen som helst logik i att försöka anpassa människor efter sina egna fördomar. Alla har rätten att vara sig själv, även om det råkar stämma in på en stereotyp, vad det nu innebär.

Många ser mig som en bögstereotyp eftersom att jag är rätt feminin till sättet, gillar rosa, lyssnar på discomusik och älskar klassisk film. Men jag har inte valt att bli kallad stereotyp eller att ses som norm för homosexuella män. Jag är bara mig själv och det är min rätt!

Självklart tycker jag att det är viktigt med mångfald, framförallt i media. Men det betyder inte att vi som anses vara stereotyper inte ska få ta plats. Det vore att sänka sig till homofobernas nivå. Så sitt inte hemma och gnäll över att Pride ger en felaktig bild av HBTQ. Åk dit och visa upp dig själv istället! Visa att det finns fler typer av HBTQ och att vi alla är lika mycket värda.

Den vanligaste kommentaren jag får höra är: "Varför måste ni ha en egen festival? Vi firar ju inte att vi är heterosexuella." Jag tror att det sticker i ögonen på många att HBTQ-personer inte anpassar sig efter heteronormen. Många tror att vi försöker göra oss märkvärdiga, men så är inte fallet.

I alla tider har homosexualitet varit något fult och än i dag råkar HBTQ-personer ut för mobbning, hot och våld. Pride är ett tillfälle då man kan fira att man inte längre behöver gömma sig. De som gnäller skulle nog inte vilja byta med oss och ta all diskriminering vi utsätts för i samhället.

Sedan kan jag hålla med om att evenemanget alltid kan förbättras och fokusera ännu mer på grundmålet, att skapa öppenhet. För i Sverige delar man just nu upp Pride genom att stänga in festområdet i en liten inhägnad park där inträdesavgiften är extremt dyr.

Sedan har man det billigare alternativet Pride House i en annan del av staden där de flesta av föreläsningarna äger rum. Och slutligen har man en parad där allmänheten får titta på. Det blir nästan som en slags cirkus där HBTQ-personer betraktas under en enda dag. I mina ögon hade det varit bättre att blanda allt.

Varför gör man inte Pride till en folkfest som på andra ställen i Europa, där hela festivalen hålls mitt i stadens centrum? På så sätt skulle man få bort segregationen och HBTQ-personer skulle bli mer accepterade.

Det borde dessutom vara gratis inträde och man borde fokusera lite mer på föreläsningar och information. Titta bara på hur oupplysta folk är om transpersoner, den grupp som tyvärr kommer i skymundan när man diskuterar HBTQ-frågor. Det finns säkert praktiska orsaker till att Pride ser ut som det gör, men det tål att diskuteras vidare.

Men faktum kvarstår att Pride fortfarande är ett viktigt evenemang som uppmärksammar HBTQ-frågor, framförallt i media. Det gäller bara att göra något riktigt bra av det och därför måste framförallt vi inom HBTQ-världen komma överens. Att börja hacka på så kallade "stereotyper" löser ingenting!

Jag kan inte heller identifiera mig med precis allt jag ser i Prideparaden, men det betyder inte att det jag ser är "dåligt" eller att det ska anpassas efter just mig. Som sagt, det finns plats för oss alla!

Snälla, innan ni kommenterar, läs även mina tidigare blogginlägg om samma ämne:
Homofobins många ansikten
Rätten att få vara sig själv
Den typiska homofoben

Square Rooms

Såhär lagom till Pride tänkte jag visa musikvideon till den fantastiska italodiscohiten "Square Rooms" med Al Corley från 1984. Al är mest känd för att ha spelat homosexuelle Steven Carrington i den gudomliga såpoperan "Dynastin" på 80-talet. Hans karaktärs förvirrade men spännande storylines är det bästa med hela första säsongen av serien. Al är kanske inte världens bästa sångare men han har något uttrycksfullt i rösten som jag dras till, dessutom är italodiscosoundet fantastiskt i "Square Rooms". Och visst är Al riktigt söt? Lyssna, titta och njut!



Andra bloggar om: Al Corley, Dynastin, musik, italodisco, musikvideo, video, 80-tal, nostalgi.

Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com