Just ja, jag har ju namnsdag i dag! Jag hade även namnsdag i fredags då det var Per, men i dag är det Dennis som gäller. Jag har egentligen min farfar att tacka för namnet. Han snappade upp det på sitt besök i Amerika 1950 och bestämde sig för att hans son skulle heta det i andra namn.
Problemet var bara att prästen som döpte sonen, det vill säga min pappa, hörde fel och skrev Dennes i dopattesten. Så min pappa heter Dennes i andra namn. Jag fick därför heta Dennis i förnamn eftersom min pappa aldrig fick chansen att ha det namnet. Så där har ni historien om hur jag fick mitt namn.
Man hör allt för ofta folk klaga över hur missnöjda de är med sina namn. Jag är faktiskt väldigt nöjd med mitt, om man törs säga det utan att bli anklagad för att vara egoistisk. Dennis är rätt unikt och så går det bra att säga både på svenska och engelska vilket jag tycker är en fördel.
Namnet är dock lite vanligare nu än vad det var när jag var liten. Då envisades folk med att kalla mig för Daniel eftersom att de aldrig kunde komma ihåg mitt namn. Jag har även blivit kallad för Denise... under min långhåriga period.
