23 augusti, 2008

Ärlighet varar faktiskt längst

Jag ser mig själv som en ärlig person. Jag säger vad jag tycker och om jag anser att någon är elak eller orättvis så säger jag det till personen i fråga i stället för att snacka skit bakom dennes rygg. Men jag är inte elak, jag ger alltid konstruktiv kritik. Detsamma gäller när folk ber om min åsikt angående någonting de har gjort. Jag svarar ärligt, men jag gör det på ett ödmjukt och konstruktivt sätt. Jag ser ingen mening i att ljuga för att exempelvis undvika att såra. Då ger man bara denne falska förhoppningar. Dessutom bör man kunna förvänta sig ärliga svar från sina vänner.

På arbetsplatser och skolor hör man ofta folk prata skit om andras beteenden. Oftast är det chefer och lärare man är missnöjda med. Men när det väl blir en konfrontation så vågar ingen stå för sin åsikt. Hur ska det då kunna bli bättre? Jag har väldigt svårt för sådan feghet och jag brukar oftast vara den som får sköta snacket när det inträffar. Delvis för att få saker genomförda, men också för min egen skull eftersom jag mår dåligt av att hålla ilskan inom mig.

Vissa uppfattar säkert mig som framfusig och kaxig ibland, men det stämmer faktiskt inte. Det är bara det att jag vägrar hålla tyst när folk behandlar mig eller andra orättvist. Det borde fler göra. Och om folk ber mig om min åsikt får de faktiskt räkna med ett ärligt svar.