Julkalendern 2008 - Del 6

Atrestro vandrade genom skogen tills han kom till en liten bäck. Solen sken fortfarande och snön hade börjat smälta. Han satte sig ner vid kanten och stirrade ner i vattnet. Jag vet inte vad jag ska göra härnäst. Jag är så förvirrad. Om bara madame Simsek hade varit lite tydligare. Allt jag vill är ju att hitta hem.
Plötsligt hördes ett tjut från ett buskage bakom honom. Atrestro hoppade till av rädsla.
"Hallå?" ropade han. "Är det någon där?"
Det prasslade till i buskaget och ännu ett tjut hördes. Atrestro började sakta gå baklänges från platsen. Plötsligt såg han hur en två meter hög ödla kom krypandes ut ur buskarna. Vad är det där för något?!
Ödlans sylvassa tänder och slingrande tunga fick Atrestro att lägga benen på ryggen. Han sprang så snabbt han kunde längs bäcken och hörde hela tiden ödlans tunga steg bakom sig. Hjälp! Han är efter mig!
Plötsligt snubblade Atrestro på en trädrot och och föll rätt in i en buske. Atrestro drog ut sitt silversvärd ur skidan och höll det hårt i handen. Ödlan gapade och lät sin långa tunga snabbt rycka svärdet ur handen på honom. Nu är det kört!
"Snälla, låt mig vara!" ropade Atrestro i hopp om att ödlan skulle förstå vad han sa. Han slöt ögonen och väntade på slutet.
Plötsligt hördes en röst. "Lämna honom ifred!"
Atrestro öppnade ögonen och såg hur Callistor snabbt körde sitt svärd genom ödlans hals. Callistor! Den stora ödlan tjöt till och föll sedan tungt till marken i en pöl av blod. Atrestro andades ut och stoppade tillbaka sitt svärd i skidan.
"Åh, vilken tur att du dök upp!" utbrast han och haltade fram till Callistor. "Det var nära ögat!"
"Jag kände på mig att du behövde hjälp", sa Callistor.
"Hur visste du att jag var här?"
"Jag var hem till madame Simsek för att bli spådd och hon berättade att du letade efter lord Scarbonnes slott. Hon visade mig åt vilket håll du hade gått."
"Tack och lov för det."
"Jag har aldrig sett någon springa så snabbt förr."
"Vilken usel hjälte jag är."
"Du behöver bara lite övning." Callistor log och lät Atrestro stödja sig mot honom. "Jag tror bestämt att din fot är stukad. Du behöver vila och jag vet det perfekta stället."

Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.

Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com

Julkalendern 2008 - Del 5

Atrestro vaknade upp på björnfällen i madame Simseks stuga. Solen sken in genom de små fönstren och den gamla damen satt kvar i den soffa hon hade suttit i kvällen innan. Hon log vänligt och klappade en svart katt som hade krypit upp i hennes knä.
"Oj!" utbrast han. "Jag måste ha slumrat till."
"Jag brukar ha den effekten på folk", skojade damen.
"Tack för att jag fick sova här i natt. Jag uppskattar det verkligen!"
"Det var det minsta jag kunde göra för en blivande hjälte."
"Vad pratar du om?"
"Jag antar att det är dags för mig att hjälpa dig på traven med ditt sökande. Du har varit tålmodig så jag ska besvara några av dina frågor."
"Det skulle verkligen uppskattas."
Madame Simsek satte sig på björnfällen och tittade djupt in i Atrestros ögon. "Jag vet inte var du kommer ifrån, men jag vet att du inte är född i Mesmerita. Jag har länge väntat på dig, det har hela vårt land. Du är en mycket speciell ung man som har kommit hit av en enda anledning."
"Jag förstår inte", sa Atrestro. "Vad är det som är så speciellt med mig?"
"Du besitter en speciell kraft, en egenskap som är viktigare än all annan magi i världen. Och du har skickats hit för att rädda oss."
"Rädda er från vad?"
"Du vill hitta hem, och din väg hem finns i lord Scarbonnes slott."
"Rädda er från vad?!" upprepade Atrestro.
"Från den ondska som har tagit över Mesmerita."
"Du kan inte vara lite mer specifik?" frågade Atrestro och log charmigt. "Jag vet inte vem lord Scarbonne är. Jag vet ju inte ens vem jag själv är!"
"Ni ungdomar är alltid så ivriga. Du kommer att förstå vad jag menar när tiden är inne, och då kommer du även att veta vem lord Scarbonne är. Just nu ska du bara fokusera på att hitta hans slott."
"Om du nu vet allt så kan du väl bara berätta för mig var slottet ligger?"
"Jag vet inte allt. Dessutom så måste du hitta din egen väg dit, jag kan bara ge dig hjälp på vägen."
"Det här känns allt mer komplicerat. Jag vet ju inte ens om jag kan lita på dig. Hur kan du förresten veta allt det här?"
"Kvinnlig intuition", sa madame Simsek och pekade på en pall som stod i andra sidan rummet. Plötsligt for en rosa stråle av ljus från hennes finger till pallen och på en sekund förvandlades pallen till ett glänsande silversvärd.
Atrestro ryggade tillbaka och tittade chockat på svärdet.
"Ta svärdet, Atrestro", sa den gamla damen. "Du kommer att behöva det i din jakt på sanningen."

Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.

Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com

Dags för skräckfilmskväll igen

Jag har redan fått julkänslor och nästan handlat klart alla klappar. På jobbet har vi börjat julpyssla också och i dag fick vi även sällskap av föreningen från Gävle. Jag sov rätt dåligt i natt så jag är riktigt trött nu. Men i kväll ska jag och Angie ha skräckfilmskväll så då piggnar jag nog till. Den här gången blir det filmatiseringen av Stephen Kings roman "The Mist" som hon har hyrt. Jag längtar!

Dennis: "Jag har bestämt mig för att skriva och publicera en novellsamling. Vad tror du om det?"
Henri: "Klockan är sex på morgonen. Du är hyperaktiv, det är vad jag tror."

Jag hoppas förresten att ni tycker om min fantasyinspirerade julkalender som jag publicerar nya kapitel av varje dag. Det vore kul om ni kommenterade kapitlen med åsikter och funderingar om vad ni tror kommer hända framöver. Det är en så skön känsla att få skapa en helt egen värld genom skrivandet och jag är själv väldigt nyfiken på vad som kommer att hända karaktärerna.

Men som sagt, era kommentarer uppskattas verkligen och ni får gärna tipsa era vänner att börja följa berättelsen!

Julkalendern 2008 - Del 4

Atrestro vaknade av fågelkvitter och av att solen sken. Äntligen är snöstormen över! Han hade sovit i värmen från ljuslyktan som Callistor lämnat kvar så han frös inte lika mycket som kvällen innan. Atrestro fortsatte att gå djupare in i skogen för att fortsätta sökandet efter sitt hem. Han kunde inte låta bli att njuta av skogens alla dofter och ljud. Då och då såg han små ödleliknande djur som han försökte klappa men utan framgång.
Efter ett par timmars promenerande började Atrestro känna sig trött igen. Något verkade ta hans energi. I samma stund som han funderade på att leta upp en ny gran att vila under fick Atrestro syn på en liten stuga som låg i en skogsglänta. Det kom rök från skorstenen och han kunde känna doften av nybakat bröd. Atrestro skyndade sig fram och knackade på den bräckliga trädörren.
"Hallå? Är det någon hemma?"
"Vänta en stund", svarade en hes kvinnoröst. "Jag kommer!"
Dörren öppnades och framför Atrestro stod en gammal dam med långt grått hår. Hon var klädd i en lång svart klänning och hade tjocka guldarmband runt armarna.
"Förlåt att jag stör, jag heter Atrestro... eller jag tror att jag heter det i alla fall. Jag tänkte att..."
"Jag vet vad du söker, Atrestro", avbröt damen och log. "Du har kommit ett stort steg närmre ditt mål. Kom in! Kom in!"
Damen tog den förvånade Atrestros hand och visade honom in i stugan där en eld var tänd i den öppna spisen. Stugan var hemtrevligt inredd med färggranna soffor, ljuslyktor på väggarna och björnfällar utspridda på golvet. Jag känner mig redan som hemma.
"Hur kan du veta vad jag vill?" frågade Atrestro och satte sig ner på björnfällen närmast elden.
"Man kan säga att jag har en speciell gåva", svarade damen. "Mitt namn är madame Simsek. Och du är hungrig, inte sant?"
"Ja, det är jag verkligen. Men hur..."
"Du får inte vara så ivrig, kära du. Allt har sin tid."
Atrestro insåg att han inte skulle vinna något på att stressa den gamla damen utan bestämde sig för att njuta av gästvänligheten tills vidare. Madame Simsek gick ut i köket men återvände några sekunder senare med en stor bit bröd i den ena handen och ett glas vin i den andra.
"Varsågod", sa hon och satte sig i en av sofforna. "Det är inte mycket, men jag hoppas att det ska mätta dig."
"Tack så hemskt mycket!" Atrestro började mumsa på brödet. "Du anar inte vad jag har varit med om det senaste dygnet."
"Jag vet vad du har varit med om."
Atrestro tittade osäkert på den gamla damen. "Jag vill verkligen inte tränga mig på, men skulle det vara okej om jag stannade här ett par timmar? Bara tills jag har hunnit hämta kraft nog att gå vidare."
Madame Simsek satte sig bredvid Atrestro på björnfällen och klappade försiktigt hans huvud. "Du behöver inte stressa, unge man. Du får stanna här så länge du vill. Stugan må vara liten men jag har alltid plats för goda själar."
"Jag har så många frågor jag vill ställa dig."
"Just nu ska du bara vila och när du har fått dina krafter tillbaka så ska jag svara på alla dina frågor, det lovar jag dig. Jag ska hjälpa dig hitta det du söker."
Atrestro hade precis träffat den gamla damen men han kände sig redan trygg i hennes närhet. Han lutade sig tillbaka mot björnfällen och njöt av att äntligen vara i säkerhet.

Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.

Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com

Elin Lanto - Discotheque

Den blonda sångerskan Elin Lanto är tillbaka med den nya singeln "Discotheque"! Elins nya sound är en blandning av electropop, dance och disco med 80-talsinfluenser. Det påminner en hel del om Kylie Minogues musik och jag ser verkligen fram emot det kommande albumet.

Nya singeln innehåller även den härliga låten "My Favorite Pair Of Jeans" från Nellyreklamen. Mer plastpop åt folket!



Bimbo Boy
www.bimboboy.com

Julkalendern 2008 - Del 3

"Titta vad jag hittade, grabbar!" röt den stora mannen. "Ännu en liten goding. Jag tror att det är dags för oss att ha lite kul."
Pojken kunde känna andedräkten från mannen och såg skräckslaget på hur några av de andra männen långsamt närmade sig honom med sina svärd i högsta hugg.
"Snälla, låt mig gå!" stammade pojken. "Jag vill er inget illa."
Plötsligt tog pojken mod till sig och körde hårt upp sitt knä i mannens skrev. Mannen skrek till och tappade taget om tröjan. Pojken nästan kastade sig ut genom entrédörren och vips så var han ute i snön igen. Han sprang så snabbt han kunde och brydde sig inte om att kylan stack som spikar mot hans hud. Hur har jag hamnat i denna röra?
Efter ett tag kom pojken fram till en stor mörk skog. Han stannade och studerade de höga vackra träden som till stor del var täckta av snö. Är detta vägen hem? Om inte annat så kanske jag kan hitta en sovplats där männen från puben inte kan hitta mig.
Pojken gick in i skogen och slogs av att det var mindre kallt där inne. Träden var så breda att de bildade ett tak över marken så att nästan ingen snö kunde komma in. Pojken gick längre och längre in i skogen och stannade när han hittade en låg gran med rosa barr. Detta får bli min sovplats i natt.
Pojken skulle precis lägga sig när han hörde ljudet av fortsteg snabbt närma sig.
"Vem där?" ropade han och gjorde sig beredd att springa igen.
"Det är bara jag." Den blonda pojken från puben dök upp ur mörkret. I den ena handen höll han en ljuslykta och i den andra en brun tygsäck.
"Varför har du följt efter mig? Jag menade inget illa med att dyka upp på er bar! Jag behövde bara värma mig."
"Oroa dig inte. Jag är inte en av dem."
"Inte? Vem är du då?"
"Mitt namn är Callistor. Jag såg hur de behandlade dig och jag ville ge dig något att äta. Du såg verkligen hungrig ut."
"Jag antar att jag får lita på ditt ord."
"Du har inte så många valmöjligheter om du inte vill svälta ihjäl." Callistor log och gav säcken som innehöll mat till pojken.
"Tack, det var snällt av dig", svarade pojken och strök tillbaka det långa bruna håret. "Vad gjorde du på baren förresten?"
"Jag jobbar där."
"Varför då? De verkar inte speciellt vänliga."
"Jag har inget val. Sedan lord Scarbonne tog över Mesmerita har hela landet varit i kaos. Det finns inga jobb kvar. När vi ändå frågar ut varandra, vad heter du?"
"Jag minns faktiskt inte. Jag vaknade upp i ett skjul tidigare i kväll och jag verkar lida av någon slags minnesförlust. Men jag ska hitta tillbaka till mig själv!"
"Jag tycker att du ser ut som en typisk Atrestro. Det namnet passar dig."
"Ja, det låter inte så dumt. Förresten, vad arbetar du som på baren? Servitör?"
Callistor såg genast bekymrad ut och tittade sig nervöst omkring. "Jag kan inte stanna längre, det är för riskabelt. Jag hoppas att du finner vad du söker. Var försiktig bara!"
"Det ska jag vara. Tack för maten!"
De båda pojkarna tog farväl av varandra och Callistor försvann ut i mörkret. Pojken lade sig under granen och försökte somna. Han hade ingen aning om vad Mesmerista var för ett land eller vem han själv var, men han kände sig av någon anledning lite lugnare efter samtalet med Callistor. Pojken bestämde att Atrestro fick bli han nya namn. I alla fall tills att han kunde minnas sitt riktiga.

Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.

Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com

Discosystrarna Lili & Susie

I dag bekräftade SVT att discosystrarna Lili & Susie verkligen kommer att tävla i Melodifestivalen 2009 med låten "Show Me Heaven". Det känns nästan overkligt. Jag är otroligt glad över att mina stora idoler äntligen gör comeback och släpper en ny låt! "Show Me Heaven" beskrivs av upphovsmännen som väldigt 80-talsinspirerad, något som gör mig ännu gladare! Tjejerna har även avslöjat att de kommer att släppa en ny samlingsskiva inom kort. Kan det bli bättre?

Lili & Susie har tävlat i Melodifestivalen en gång tidigare, 1989 med discolåten "Okey, Okey!" som kom på delad femteplats. Susie medverkade förresten i gårdagens avsnitt av "Boston Tea Party" där programledarna Filip och Fredrik träffade sina första "runkobjekt". Lili & Susies körtjej Ankie Bagger, en annan av mina idoler, medverkade också. Det var ett galet inslag men ändå roligt att se sina discogudinnor på TV igen!

Jag har förresten fått äran att driva systrarna Päivärintas officiella MySpace-sida. Spana gärna in den här för att lyssna på några av deras största hits.

Andra bloggar om: Lili och Sussie, Ankie Bagger, Melodifestivalen, nöje, musik, Boston Tea Party, 80-tal, nostalgi. Aftonbladet, SvD, DN.

Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com

Julkalendern 2008 - Del 2

Snön yrde åt alla håll då pojken ensam pulsade fram genom de höga drivorna. Han frös så mycket att han trodde att fingrarna skulle gå av. Pojken visste inte vart han skulle ta vägen men något sa åt honom att följa en av de starkaste stjänorna på himlen. Den hade ett lilaaktigt sken som av någon anledning kändes lockande. Stjärnan fick bli hans kompass.
Plötsligt fick pojken syn på ett svagt ljus en bit framför honom. Han började springa mot ljuset och insåg snart att det kom från ett stort hus. Äntligen! På väggen satt en skylt som sa "Mullrocks bar". Hög musik blandat med grova mansröster hördes inifrån. Vad underligt att lägga en bar mitt ute i ödemarken.
Kölden och glädjen över att äntligen ha hittat andra människor fick honom att skynda sig in på baren. Väl inne såg han ett gäng storvuxna män iklädda läder som festade för fullt. De skålade i mjöd och bröt arm med varandra. Pojken skyndade fram till den breda bardisken för att försöka tigga lite mat men personalen verkade inte vara ett dugg intresserad av honom.
Pojken såg sig om i baren och fick plötsligt syn på en annan pojke i ett av hörnen. Han hade halvlångt blont hår, blå ögon och såg sorgsen ut. Den blonda pojken skiljde sig avsevärt från de andra gästerna och verkade helst vilja vara någon annanstans. De båda pojkarnas blickar möttes och för en stund kunde man ana ett leende i den blonda pojkens ansikte.
"Och vem är du då?" En storvuxen man stod plötsligt framför pojken och stirrade på honom. Han hade tunt svart hår och såg riktigt arg ut.
"Jag menade inte att tränga mig på", svarade pojken försiktigt. "Jag skulle bara vilja värma mig en stund."
"Var kommer du från?"
"Jag vet inte riktigt."
"Vi gillar inte främlingar här så jag föreslår att du sticker." Mannen tog plötsligt fram ett svärd och drämde ner det i bardisken. Han tog sedan tag i pojkens tröja och drog honom till sig.

Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.

Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com

Har Lucia snopp?

Jag läste att en skola i Motala inte låter en pojke vara Lucia trots att han blivit framröstad av sina skolkamrater. Jag blev så sur när jag läste det. Jämställdhet ska ju gälla alla. Jag var själv Lucia när jag gick på Västerbergs folkhögskola och det var så roligt. Jag hade dessutom rosa ljus i kronan som mina klasskompisar hade köpt åt mig.

Som barn drömde jag om att vara Lucia men fick alltid vara en tråkig stjärngosse, allt på grund av folks förlegade åsikter. Men jag är glad att jag till slut fick chansen. Jag hoppas även att andra killar ska få det. Vissa hänvisar till att den riktiga Lucia var kvinna, men är det verkligen något att bråka om? Det viktigaste är väl att de som vill ställa upp och fira Lucia ska få göra det, oavsett kön? Och hur många traditioner har vi inte redan ändrat de senaste åren?

Jag tror att det handlar om rädsla för förändring. Vissa har ingen förståelse för personer som bryter könsroller. De anser istället att det ska vara som det alltid har varit, oavsett om det kränker någon. Kommer ni ihåg att det inte var speciellt länge sedan det var otänkbart för en kvinna att göra lumpen?

Jag är så trött på könsroller som hindrar folk från att vara sig själva. Det är ju själva budskapet med helgen som betyder något, inte vilket kön personen som klär ut sig till Lucia har. Homo eller hetero, man eller kvinna. Världen vore en mycket bättre plats om folk bara kunde vara lite mer förstående.

Julkalendern 2008 - Del 1

Det första pojken mindes var kylan som klamrade sig fast i hans hud likt ett vargbett. Han öppnade försiktigt ögonen och försökte urskilja var han befann sig. Huvudet värkte då han långsamt satte sig upp i det mörka rummet. Ljus sipprade in genom några springor i vad som liknade ett tak och utanför kunde pojken höra hur vinden blåste riktigt hårt. Var är jag? Hur kom jag hit?
Av det lilla pojken kunde se så befann han sig i ett litet skjul. Han reste sig upp och såg sig omkring. Skjulet hade inga fönster och förutom ett par lådor och en trasig spegel på väggen fanns där inget mer. Jag bor inte här. Var bor jag? Vem är jag?
Hans minne var som bortblåst och inte ens när han såg sig själv i den trasiga spegeln kunde han minnas vem han var. Pojken han såg var i tjugoårsåldern och hade långt brunt hår. Han var tunt klädd förutom ett par fodrade skinnstövlar.
En känsla av ensamhet och rädsla spred sig snabbt genom honom. Vem är du som stirrar tillbaka på mig? Pojken slet sig från spegeln, tog mod till sig och öppnade dörren. Han möttes av kalla vindar och snöflingor men beslöt sig ändå för att lämna det trånga skjulet.

Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.

Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com