Intervju med Britt Dahlén

På slutet av 80-talet kunde svenska folket njuta av sångerskan Britt Dahléns sångröst både på skivor och i det kultförklarade TV-programmet "Solstollarna". Britt släppte discosinglar som "Midnight Dancing", "Try Me" och "Into The Night" och var även populär i Japan. En av de lyckligaste dagarna i mitt liv var när jag kom över hennes album "Touch" från 1988 på CD. En annan lycklig dag var förstås när jag fick äran att intervjua Britt exklusivt till min rosa blogg!

Hur känns det att en ny generation upptäcker och älskar din musik?
Naturligtvis väldigt smickrande och faktiskt lite underligt att mitt liv som artist på slutet av 80-talet fortfarande kan vara intressant för flera själar, och numera med hjälp av Internet "lever sitt eget liv" på något sätt.

Hur gick det till när du slog igenom?
Jag var med på Flyktinggalan 1986 med för mig stora artister som Peter Cetera och Agneta Fältskog. Det blev ett tillfälle för mig att visa mig för en större TV-publik, men jag måste nog erkänna att det var min medverkan i "Solstollarna" som "breakade" mig. 

Det blev en otrolig uppståndelse efter min medverkan i de tio avsnitten.

 Jag åkte snabbt ut på turné med ett kanonband och det var utsålt överallt. Kravallstaket var ett måste, man kan komma ihåg att "

Solstollarna" hade enorma tittarsiffror.

Kan du berätta lite om inspelningen av "Solstollarna"?
Vi hade väldigt kul vid inspelningarna i Malmö. Allt gick i ett fasligt tempo med snabba inspelningar, snabba repliker, sköna videor och nya artister som poppade upp varje dag. Jag var ju faktiskt den enda ”okända artisten” som medverkade.

Umgås du fortfarande med någon från serien?
Jag umgås inte med någon från serien men jag har haft lite kontakt med Ola och Per efter det att de öppnade sin nya hemsida.

Har du någon gång ångrat att du medverkade i "Solstollarna"?
Jag ångrar inte att jag medverkade, inte såhär långt i efterhand i alla fall. Men jag måste medge att ibland känns det som om det var det enda jag gjorde som artist, och så är det ju verkligen inte.

Hur blev du upptäckt som sångerska?
Efter att ha blivit kontaktad av ett skivbolag 1985 fick jag väldigt snabbt förfrågan om att spela in en låt på vinyl. Den skulle lanseras i Japan genom en känd TV-serie vilket var vanligt på den tiden. Det blev snabbt ett album och jag åkte över till Tokyo för en längre promotionturné med en mängd TV- och radiointervjuer, samt en massa plåtningar för olika japanska tidingar.

Det var spännande på många sätt! För mig var det nytt att bli bemött som en stjärna. Japan är ju ett land med en helt annan kultur än vad vi är vana vid och det var många nya intryck att ta vara på. Det var tufft men helt otroligt spännande!

Vilken av dina egna låtar tycker du bäst om?
Jag har ingen given favorit men jag blir glad av "Love Me Forever". En annan är "Give A Little Bit Of Love" som jag gjorde en rätt schysst video till regisserad av Jonas Frick. Han gjorde ju en hel del uppmärksammade filmer framförallt på slutet av 80-talet. 

Annars gillar jag också att sjunga ballader.




Vilken typ av musik tycker du bäst om att lyssna på?
Jag måste erkänna att jag har en ganska bred musiksmak och favoriterna växlar snabbt.

 Keane, James Morrison och Timbaland är några av dem. 

Pop, soul, R&B, ja, till och med jazz gillar jag.

Hur ser ditt liv ut i dag?
I dag jobbar jag som säljare och projektledare och trivs utmärkt med det! 

Visst sjunger jag en del men mest på vänners bröllop och liknande.





Vad tycker du om 80-talsmodet i dag?
Man ser ju en del av 80-talsmodet som faktiskt är rätt hett idag.

 Benvärmarna är ju outstanding. Rätt skönt med den färgstarka stilen som kontrast till allt det svarta.





Brukar du lyssna på dina egna skivor?
Mina egna skivor ligger mest i lådan. 

Men visst plockas de fram ibland om det "tjatas" från nya vänner eller så.


Är du sugen på att göra comeback?
Comeback, knappast! Fast man vet ju aldrig...


Jag försöker själv slå igenom som artist. Har du några bra råd att ge om nöjesbranschen?
I dag är det ju tuffare än någonsin att slå sig fram. Förutom att "sticka ut" är det naturligtvis viktigt att ha båda fötterna på jorden, 

omge sig med bra rådgivare och sist men inte minst kunna stå för allt man gör.

Sandra - (I'll Never Be) Maria Magdalena

För att fira den tyska popstjärnan Sandras kommande album är på väg tänkte jag dela med mig av videon till hennes första hit "(I'll Never Be) Maria Magdalena". Singeln släpptes 1985 och ni känner nog alla igen den, i alla fall det synthiga introt.

Låten är en av mina absoluta favoritlåtar! Visst, det säger jag ofta, men det finns ju så många bra låtar där ute. Det jag gillar bäst med låten är förstås det elektroniska soundet, en blandning av italodisco och synthpop, samt Sandras unika sångröst.

Åh, jag önskar att jag kunde få uppleva åttiotalet!

Sandra - Back To Life

I dag fick jag en väldigt glad nyhet. En av mina största idoler, åttiotalsikonen Sandra, håller just nu på att spela in sitt nya album "Back To Life" i New York! Stilen på de nya låtarna är en blandning av pop, dance och R&B.

Första singeln "In A Heartbeat" släpps redan den 6 mars i Tyskland. På albumet har Sandra samarbetat med Toby Gad, som har gjort låtar åt Beyoncé, Natasha Bedingfield, Fergie och Shakira. En av låtarna är förresten skriven av svenska sångerskan Agnes.

Sandra Ann Lauer föddes 1962 och hade under åttiotalet stora hits med popsinglar som "(I'll Never Be) Maria Magdalena", "Secret Land", "In The Heat Of The Night", "Everlasting Love", "Hi! Hi! Hi!" och "Heaven Can Wait".

Hon var fram till 2007 gift med synthproducenten Michael Cretu som skrev och producerade de flesta av hennes låtar. De bildade även den populära gruppen Enigma tillsammans. Jag ser verkligen fram emot det nya albumet och hoppas att det är lika bra som föregångarna!

Låtlistan till "Back To Life":

1. R U Feeling Me
2. Once In A Lifetime
3. In A Heartbeat
4. The Night Is Still Young
5. Just Like Breathing
6. Never Before
7. Always On My Mind
8. Behind Those Words
9. What If
10. Say Love
11. Put Some 80ies In It
12. These Moments
13. I Want You
14. Tête À Tête
15. Who I Am

Jag älskar Oscarsgalan!

I går såg jag som vanligt på den årliga Oscarsgalan och grät flera gånger. Jag blir alltid lika rörd när folk håller tacktal, hur pretentiösa de än må vara. Extra gripande var förstås när Heath Ledgers familj tog emot pris i hans ära.

Men det som berörde mig mest var när de spelade musik från gamla filmklassiker som "Borta Med Vinden" och "Frukost På Tiffanys", samt visade riktigt gamla klipp från när klassiska filmstjärnor tog emot priser.

Att se gudinnor som Ingrid Bergman, Audrey Hepburn, Grace Kelly, Sophia Loren och Elizabeth Taylor ger mig alltid gåshud. Det var kul att Kate Winslet fick en Oscar också! Det var hon verkligen värd. Jag har älskat henne sedan "Titanic".

Det var också kul att se klippet från 1940 då söta Hattie McDaniel fick en Oscar för bästa kvinnliga biroll i min favoritfilm "Borta Med Vinden". Hon var för övrigt den första svarta skådespelaren någonsin att få en Oscar.

Det är dock konstigt att de talangfulla Greta Garbo och Marilyn Monroe aldrig hann få en Oscar. Marilyn var dock presentatör på galan 1951 då hennes klänning tråkigt nog råkade bli sönderriven. Jag är som vanligt full av "onödigt" vetande.

Oscarsgalan är magi och glamour för mig, något som sammanför människor över hela världen. Folk får säga vad de vill, jag älskar Oscarsgalan!

Linda Rosing kunde ha dejtat bög

I dag hade Linda Rosings nya TV-serie "Den Rätte För Rosing" premiär. Jag tycker att programmet verkar lovande även om jag inte är så säker på att dokusåpor är det bästa knepet för att hitta kärleken. Programmet fick mig att tänka på en rätt komisk sak som hände mig för flera månader sedan. Jag fick då ett mail på Facebook från en man som arbetade med programmet. Han sa att han sett min klubb tillägnad Linda och frågade om jag skulle kunna tänka mig att dejta henne i TV.

Jag svarade att jag kände mig smickrad av erbjudandet men att jag nämligen råkar vara homosexuell. Så kan det gå. Jag kunde ha dejtat Linda Rosing i TV minsann. Jag undrar om vårt förhållande skulle få lika mycket uppmärksamhet som kronprinsessans.

Andra bloggar om: Linda Rosing, HBT, humor, TV, nöje, kändisar, relationer, Den Rätte För Rosing.

Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com

Rättvisan vinner alltid

Jag är så glad och lättad i dag! Jag har under en väldigt lång tid mått otroligt dåligt över dramatiken på min arbetsplats. Med hänsyn till de inblandade tänker jag inte gå in på vad som har inträffat men jag kan tala om att det i och med gårdagens årsmöte är avslutat. Jag vaknade i morse och kände mig utvilad samt glad över att gå till jobbet. Det har jag inte känt på väldigt länge. Jag har snarare känt mig rädd.

Jag vill tacka alla mina vänner som har stöttat mig under den här tiden, speciellt Immanuel som har varit extra involverad. Nu tänker jag fokusera på framtiden och min egen hälsa. Dennis är trots allt det viktigaste jag har. Det kanske låter krystat men sanningen kommer alltid fram och rättvisan vinner alltid till slut.

Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com

Fashion House - Morgan Fairchild Vs. Bo Derek

Minns ni såpoperan "Fashion House" från 2006? Jag är ju nästan lika besatt av den übersnygga såpadrottningen Morgan Fairchild som jag är av Joan Collins. Men trots detta måste jag erkänna att jag missade "Fashion House" när det sändes på svensk TV. Snacka om att jag är en usel såpanörd!

När jag väl insåg att Fairchild medverkade i serien var det inte många avsnitt kvar av den. Jag lyckades dock se några klipp på nätet och de gjorde mig genast intresserad. Precis som i åttiotalssåpan "Modedockorna" spelade Morgan Fairchild en bitchig modemogul.

Sophia Blakely var hennes namn och favoritsysselsättningen var att ha catfights à la "Dynastin" med största konkurrenten Maria Gianni, spelad av Bo Derek. Serien lades tyvärr ner efter bara en säsong, men fansen hoppas dock på en DVD-release.

Finns det några där ute som såg "Fashion House" när det sändes på Kanal 5? Hör gärna av er!

Recension: One Missed Call (2008)

Den amerikanska filmen "One Missed Call" från 2008 handlar om collegestudenten Beth (Shannyn Sossamon), vars skolkamrater börjar få mystiska meddelanden på sina telefonsvarare. Meddelanden från en snar framtid där studentens röst spelas upp och vittnar om hur denne kommer att dö.

Varje meddelande besannas och för att lösa mysteriet tar Beth hjälp av polisen Jack (Edward Burns), vars syster har gått ett liknande öde till mötes. Men tiden börjar snabbt rinna ut då Beth plötsligt får ett meddelande på sin telefonsvarare.

De senaste åren har det blivit en trend att göra amerikanska nyinspelningar av japanska skräckfilmer. "One Missed Call" är ännu en sådan. Men precis som föregångarna i samma genre gör även denna film bra ifrån sig. Det ligger en mörk och kuslig känsla över filmen och man sugs snabbt in i handlingen.

Skådespelarinsatserna är inte överdrivet märkvärdiga men ändå helt okej, och de charmiga miljöerna i filmen passar perfekt till en collegeskräckis. Nej, "One Missed Call" är kanske inte fullt så genial som de amerikanska versionerna av "The Ring" och "The Grudge", men den håller hög kvalité och bjuder på några scener som får en att hoppa till.

Filmen är helt klart ett värdefullt tillskott till skräckfilmssamlingen och jag kan definitivt rekommendera den! Jag rekommenderar även Blu-ray-utgåvan för bäst ljud- och bildkvalité.



Spana gärna in mina övriga recensioner.

Melodifestivalen 2009 - Deltävling 3

I kväll ägde den tredje deltävlingen i Melodifestivalen rum i Leksand. E.M.D. och Molly Sandén gick direkt till final medan BWO och Rigo & The Topaz Sound Feat. Red Fox gick till Andra Chansen. Jag är inte speciellt förvånad över resultatet även om jag hellre hade sett Velvet i final tillsammans med BWO. Petra Mede var som vanligt grymt rolig och fick mig att gapskratta flera gånger under kvällen. Finns det något bättre än hysteri?

Här under hittar ni min topplista över kvällens bidrag, där nummer ett är bäst och nummer åtta är sämst. Jag har dessutom skrivit ner en kort recension av varje låt.

1. Velvet - The Queen
Velvet sjöng riktigt bra i kväll och den electrodoftande dancelåten "The Queen" föll mig helt i smaken! Jag älskade dessutom det grymt snygga framträdandet, tydligt inspirerat av Madonnas framträdande av "Vogue" på MTV-galan 1990. Velvet hade helt klart förtjänat en finalplats med sin moderna popmusik.

2. E.M.D. - Baby Goodbye
Jag gillar faktiskt poplåten "Baby Goodbye". Den har ett skönt beat och en stark melodi som snabbt sätter sig på hjärnan. Kvällens framträdande var charmigt men killarna såg lite vilsna ut ibland, så kanske var numret lite för avancerat för dem. Danny har helt klart bäst sångröst av grabbarna vilket han ännu en gång bevisade i kväll.

3. Bodies Without Organs - You're Not Alone
Jag är ett stort fan av BWO:s musik och Alexander Bards låtskrivartalang. Jag måste dock säga att jag är lite besviken på "You're Not Alone". Visst, det är en söt ballad men den är långt ifrån lika stark som gruppens tidigare bidrag. Dessutom var den inte alls så electro som jag hade hoppats. Den känns alldeles för mainstream i soundet för att vara BWO. Förhoppningsvis kommer det sköna remixar av låten till singelreleasen. Martin ska dock ha ett stort plus för sin vackra stämma!

4. Sofia - Alla
Skönsjungande Sofia deltog i Melodifestivalen 2007 med den sköna "Hypnotized". "Alla" kommer inte alls upp i samma nivå som föregångaren. Melodin är visserligen stark men jag tycker att det är tråkigt med sångtexter man inte förstår i den svenska uttagningen. Sedan var soundet inte riktigt min stil heller utan kändes mest som ett försök att fjäska för Eurovision Song Contest-publiken. Jag förstår inte heller varför sångerskan lanserar sig under artistnamnet Sofia när det redan finns hundratals artister med det namnet. Hennes riktiga namn Sofia Berntson hade faktiskt fungerat bättre.

5. Maja Gullstrand - Här För Mig Själv
Jag minns när Maja var med i "Fame Factory" för några år sedan. Hon var då en av mina favoriter med sin härliga röst och sina sköna jazzpoplåtar. "Här För Mig Själv" är även den en härlig blanding av jazz och pop som får mig på riktigt bra humör. Låten är kanske ingen vinnarlåt men den växer för varje lyssning. Jag kommer helt klart att lyssna mer på den framöver.

6. Molly Sandén - Så Vill Stjärnorna
Molly försökte göra en Sanna Nielsen i kväll men det räckte inte ända fram för mig. "Så Vill Stjärnorna" är lika platt, tråkig och förutsägbar som Shirley Clamps bidrag i år. Visst har Molly en bra sångröst men precis som Amy Diamond känns det lite för helylle och tillgjort. Jag tror att många röstade på Molly för att hon är den hon är istället för att lyssna på själva låten. Den är ju inte alls bra.

7. Mikael Rickfors - Du Vinner Över Mig!
Mikael bräkte sig igenom framträdandet i kväll och jag kunde inte låta bli att tänka på Nordman. "Du Vinner Över Mig!" säger mig absolut ingenting. Det enda intressanta jag kan komma på med Mikael Rickfors är att han medverkade i musikvideon till Agnetha Fältskogs "Can't Shake Lose" 1983. Alltid något.

8. Rigo & The Topaz Sound Feat. Red Fox - I Got U
Jag är ledsen men det här förstod jag inte alls. "I Got U" är så långt ifrån min stil som det bara kan bli. Jag får inte ut något av sådan musik. Sedan har jag svårt för onödigt långa artistnamn. Varför krångla till det så?

Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com

Saknar sjukdomsinsikt

Det finns sjuka personer i vårt samhälle som inte kan skilja på rätt och fel. Vissa av dem har brist på empati och är beredda att göra vad som helst för att förstöra för omvärlden. Vissa går till och med så långt att de tar till hot, våld och trakasserier för att få sin vilja igenom.

Dessa personer får ofta sin omgivning att bli medberoende så att de börjar anpassa sig efter den sjuka personens problem. Empati för sjuka är självklart viktigt, men det får inte gå till överdrift. Är man så sjuk att man inte kan skilja på rätt och fel ska man självklart få vård, men ofta saknar dessa personer insikt om sina problem och då är det viktigt att omvärlden agerar. Särskilt om personen till exempel en arbetsledare.

Att bara blunda för problemet och ursäkta personen med att han eller hon är sjuk är som en spark i magen på offren. Allt för ofta glömmer man bort den utsatta för att i stället dalta med gärningspersonen. Det är oacceptabelt. Då kan man lika gärna strunta i att ha lagar och regler.

Följ mig på Facebook, Twitter, Instagram och YouTube för ännu fler inlägg ur mitt liv. Du hittar även mer information om mig på DennisAlexis.com.