I går åkte Mr. D hem till Skåne igen. Det kändes sorgligt, men samtidigt vet jag ju att han finns kvar. Jag har en riktigt bra vän i honom. Vi har haft så roligt de senaste dagarna. Vi har till exempel åkt kundvagn tillsammans med Linda, sett skräckfilm och shoppat smink tillsammans med Pia.
Vissa människor borde inte få jobba med människor. Mr. D köpte en film på Åhléns i Sandviken, men när vi kom hem så gick det bara att få in dansk text, trots att omslaget listade svensk text. När vi gick tillbaka till butiken där han bad om pengarna tillbaka. Vi möttes dock av ett otrevligt butiksbiträde som sa att den inte fick bytas eftersom plomberingen var bruten.
"Hur ska vi veta om filmen fungerar om vi inte öppnar plomberingen?" frågade jag. Kvinnan sa med kylig röst att det inte var deras problem. Då blev jag riktigt rasande och hotade med att kontakta konsumentverket. Då visade hon oss till ett annat biträde som var betydligt trevligare och försäkrade att Mr. D självklart skulle få pengarna tillbaka.
Det första biträdet sa att hon bara hade svarat som hon blivit tillsagd. När jag påpekade att hon inte hade behövt låta så otrevligt svarade hon: "Tyckte du att jag var otrevlig? Jag var inte otrevlig. Jag var bara faktamässig." När hon gått därifrån sa det andra biträdet att man inte skulle bry sig om henne, hon var ofta sur.
Jag förstår inte hur någon så otrevlig kan få jobb i en butik. Även om hon nu hade haft rätt angående plomberingen så hade hon åtminstone kunnat ha en trevligare attityd och erbjudit sig att ta reda på hur det egentligen låg till. Kunden har väl nästan alltid rätt? Fy för dessa energitjuvar.
