"In dreams we're untouchable"

I går publicerade Lunarstorm en artikel skriven av mig på sin förstasida. Den handlade om hur jag kom ut som homosexuell och om mitt sätt att hantera andras fördomar. Artikeln beräknas ha lästs av närmare trettiotusen personer och jag fick mängder av gulliga mejl från olika läsare. Jag fick ett par homofobiska mejl också. men de bestod bara av en massa dravel som jag inte lägger någon större energi på.

Jag har förresten fått erbjudande om att uppträda på ett par klubbar i Ryssland. Jag har länge drömt om att åka dit och om det blir av får jag ta med Henri som tolk. Jag ställer tyvärr inte upp på några framträdanden för tillfället, men det går att ha dem innestående, så när jag mår bättre ska jag minsann på turné i Ryssland, Tyskland och Italien. Det vore underbart! Tänk att shoppa gamla italodiscoskivor i Rom.

Bimbo Boy - Drama Queen

Här nedanför kan ni se videon till min discosingel "Drama Queen", regisserad av Johnny K. Wu och spelades in i USA och i Sverige 2006. Den 4 mars samma år uppträdde jag på releasepartyt för videon i Cleveland, USA, inför sexhundra personer. Det var en magisk kväll! Låten har spelats flitigt på gayklubbar världen över, framför allt i Italien, Tyskland och USA. Den är skriven av mig och Anders Dannvik och var en av de sista hundra låtarna att väljas bort inför Melodifestivalen 2006.

"Drama Queen" har som bäst legat trea på CDON:s topplista över singlar. Texten handlar om en osympatisk person som ljuger och ligger runt för att bli känd.

Gnälligt värre

I lördags var min söta kompis Gnäll-Anna på besök. Det är alltid lika kul för jag skrattar så mycket när jag umgås med henne. Snacka om träningsvärk i kinderna. Först pratade vi en massa skit på balkongen och sedan försökte jag bota Annas nästäppa genom att tvinga i henne näsdroppar. Det slutade med att hon var kladdig i hela ansiktet. Jag är en usel sjuksköterska.

Efteråt såg vi en DVD med Darins musikvideor som jag köpte förra veckan. Hårdrockaren Anna erkände att hon älskar att festa till vissa av hans låtar. Efter det ville Anna till min stora förvåning se Army Of Lovers musikvideor på DVD, vilket jag självklart inte sa nej till. Det visade sig att anledningen var Jean-Pierre Barda som Anna är hemligt är förälskad i.

Resten av kvällen spelade vi "Mario Kart 64", skickade knäppa SMS till varandra och såg på "Körslaget". Anna vill gifta sig med Joacim Cans och jag med Brolle. Så här söt är Anna när hon lägger den sidan till:

H & Claire - All Out Of Love

Nu är det dags för ännu mer musik relaterad till popgruppen Steps. Här nedanför kan ni se videon till popduon H & Claires underbara singel "All Out Of Love" från 2002. När Steps splittrades 2001 bildade Claire Richards och Ian "H" Watkins denna duo. De släppte fyra singlar som gick rätt bra, men albumet "Another You Another Me" gick tyvärr sämre, vilket är synd med tanke på hur bra det är. Musiken låter som en fortsättning på Steps musik, vilket är ett stort plus!

Kompismagnet

I dag hände en kul grej på jobbet. En tjej, Ann-Sofie, kom förbi när jag och en kollega satt ute i trädgården. Hon berättade att hon studerar omvårdnad och ville göra ett studiebesök hos oss. Jag gav henne information. "Det är väl inte du som är Dennis?" frågade hon plötsligt. Det visade sig att hon är bästa vän med min kusin och att vi är avlägsna släktingar. Vi har dessutom träffats en gång tidigare på kusinens bröllop, vilket jag helt hade glömt.

Resten av hennes besök gick åt till att prata med mig om allt mellan himmel och jord. Vi kom direkt bra överens. Innan hon gick bytte vi e-postadress och mobilnummer för att hålla kontakten. Det roliga var att vi båda kände direkt att vi ville fortsätta prata med varandra. Hon var så sprallig och trevlig att jag hade ett stort leende på läpparna långt efter att hon hade gått.

Jag är översocial och har väldigt lätt för att få kontakt med nya människor. Jag kan knappt åka buss från Sandviken till Gävle utan att ha fått en ny vän vid resans slut.

Jag älskar min balkong

I dag har jag haft en riktigt bra dag. Glädjen över solen håller fortfarande i sig. Jag fick dessutom hem sex skivor som jag hade beställt från England, vilket gjorde mig ännu gladare. Nu sitter jag på balkongen igen och skriver. Det är alltid lika skönt.

I går var jag förresten hem till en vän och tittade på hans nya lägenhet. På vägen hem fick jag ett telefonsamtal från min kompis Jenny som jag gick med på Västerbergs folkhögskola. Hon frågade om jag var ute och gick. Det visade sig att jag hade gått förbi hennes balkong. Jenny bjöd upp mig och jag fick träffa hennes kille och barn. Det var jättemysigt att sitta på hennes balkong och prata gamla minnen. Vi ska ses snart igen.

Nu ska jag fortsätta skriva på boken och sedan ska jag se "Dirty Sexy Money" som mormor har spelat in åt mig. Här nedanför kommer en bild på gulliga Jenny:

Plastmammorna anfaller

Den amerikanska plastikkirurgen Michael Salzhauer har gett ut barnboken "My Beautiful Mommy". Boken vänder sig till barn mellan fyra och sju år gamla, vars mammor ska skönhetsoperera sig. I boken berättar man om en mamma som är missnöjd med sin kropp och blir "räddad" av en plastikkirurg, allt medan dottern glatt ser på. Boken har väckt starka känslor världen över, vilket är förståeligt.

Personligen har jag inget emot folk som skönhetsopererar sig. Det är ett beslut som vuxna personer själva får fatta. Däremot tycker jag att det är helt fel att blanda in barn i det. Barn behöver inte veta allt om sina föräldrar. Barn ska få vara barn. Om man bagatelliserar skönhetsoperationer är det som att indirekt lära barnen att de inte duger som de är.

Hemska böcker som "My Beautiful Mommy" kommer att bidra till ätstörningar, mobbning och orimliga ideal bland barn och ungdomar. Det är inget de ska behöva tänka på i den åldern. Visst, vi har många ideal i samhället och det kan ibland vara svårt att stå emot dem, det vet jag av egen erfarenhet. Men jag tycker att man som förälder in i det sista ska lära sitt barn att vara nöjd med sig själv.

Steps - Nostalgisk plastpop

Minns ni popgruppen Steps som var aktiv mellan 1997 och 2001? I dag satt jag på balkongen och lyssnade på en blandskiva med deras musik som jag har gjort. Deras fantastiska plastpop gör mig alltid så glad och passar perfekt i vårsolen. Jag har alla gruppens album och ska börja samla på mig singlarna också.

Medlemmarna Claire Richards, Lee Latchford-Evans, Faye Tozer, Ian "H" Watkins och Lisa Scott-Lee har alla unika röster och sjunger otroligt bra. Tack vare deras härliga musikvideor har jag lärt mig urskilja deras röster och nu får jag inte nog av dem. Några av Steps största hits är "Last Thing On My Mind", "One For Sorrow", "Deeper Shade Of Blue", "Love's Got A Hold On My Heart", "After The Love Has Gone", "5, 6, 7, 8" och The Bee Gees-covern "Tragedy".

Gruppen släppte sin debutsingel "5, 6, 7, 8" 1997 och började sedan jobba med låtskrivaren Pete Waterman, känd från hittrion Stock Aitken Waterman. Steps blev snabbt kända för sina melodiösa och ABBA-doftande låtar samt sina linedanceframträdanden. Gruppen splittrades tyvärr 2001, men de har lämnat fem album efter sig fullproppade av härlig musik. Lisa Scott-Lee har sedan dess gjort riktigt bra solomusik och H & Claire är en annan grym konstellation bestående av forna Steps-medlemmar. Det ryktas även om en återförening, vilket vore som en dröm för mig!

Steps är en av mina absoluta favoritgrupper. Jag gillar alla de kvinnliga medlemmarna, men Claire är favoriten eftersom hon har den bästa sångrösten. Till och med min mamma älskar Steps. Här nedanför kan ni se videon till deras singel "Last Thing On My Mind" från 1998, den första låt jag hörde med gruppen.

HIV-smittade diskrimineras

Jag läste precis i Aftonbladet att sångaren Andreas Lundstedt nekas visum i USA på grund av att han har HIV. Andreas skulle tillsammans med de andra medlemmarna i discogruppen Alcazar åka till New York för att uppträda, men det satte USA:s regering stopp för.

I artikeln står även: "Internationell lag ger suveräna stater rätt att utfärda sina egna inreselagar. Därför finns det flera länder som särbehandlar HIV-positiva. Detta trots att det enligt FN:s deklaration är förbjudet att diskriminera någon på grund av dennes HIV-status. HIV-positiva turister är bannlysta i bland annat Ryssland, Kina och USA."

Jag tycker att det är hemskt att HIV-smittade personer diskrimineras i samhället! Det är ju som att säga att de inte är lika mycket värda som andra människor. Andreas är snarare en förebild som vågar vara öppen med sin sjukdom och kan informera omvärlden. Jag tvivlar på att hans mål är att resa till USA för att ha oskyddat sex. Dessutom måste folk faktiskt själva ta ansvar för att skydda sig.

Att stoppa HIV-smittade från att komma in i ett land löser ingenting. Men som vanligt dras alla över en kam med motiveringen att man värnar om medborgarnas säkerhet. HIV smittar ju till exempel inte genom andning eller beröring. Snacka om att folk är dåligt upplysta och överdrivet rädda. Hur ska folk med HIV någonsin våga komma ut när de behandlas på det här viset?

Våren ger nytt liv

Jag har mått riktigt dåligt de senaste veckorna, men i dag har det börjat ljusna. Jag tror att mycket av det beror på det fina vårvädret vi har fått. Det ger både energi och glädje. Sedan har jag varit hos kuratorn i dag också, vilket alltid stärker mig. Det är skönt att inte behöva kämpa mot ångesten på egen hand.

Nu sitter jag på jobbet och tittar ut på träden som glittrar av solens strålar. Även om jag är inomhus mår jag mycket bättre av att solen skiner. När jag slutar ska jag hem och fortsätta skriva på min bok ute på balkongen. Härligt va?

Britney Spears - Break The Ice

Allas vår favorit Britney Spears verkar vara på väg tillbaka. För ett tag sedan gjorde hon succé med ett gästspel i ett avsnitt av komediserien "How I Met Your Mother". Hennes inhopp fick väldigt bra kritik och avsnittet är seriens mest sedda hittills. Alla var så nöjda med samarbetet att de nu förhandlar om att låta Britney komma tillbaka till serien.

Nyligen släppte Britney singeln "Break The Ice". Det bästa är att den innehåller den Eurythmicssamplade "Everybody" som B-sida. Det är en av hennes absolut bästa låtar, så den får ni inte missa. Nästa singel från albumet "Blackout" sägs bli "Radar". Personligen tycker jag att electropoplåten "Heaven On Earth" hade passat bättre som singel.

Jag håller tummarna för att Britney tar tag i sitt liv och återgår till att vara artist på heltid. Vi är många som gillar och stöttar henne. Har ni missat det underbara popalbumet "Blackout" bör ni köpa det genast. Läs gärna min recension av albumet.

Bögkärlek i 2900 Happiness

Kärleken blomstrar i den danska dramaserien "2900 Happiness". Äntligen har söta Jens Erik, spelad av Pelle Hvenegaard, fått ihop det med Thomas, spelad av Martin Hestbæk. De är riktigt söta ihop och jag ser fram emot att få veta vad som händer med deras förhållande framöver.

Tråkigt nog har svenska TV3 slutat visa serien, men jag funderar på att börja köpa den på DVD från Danmark i stället. Det är ju ett utmärkt tillfälle att lära sig danska. Problemet är bara att det inte finns någon svensk text på utgåvorna.

Jag såg förresten säsongavslutningen i dag på TV3:s hemsida. Jag är fortfarande besviken över att de slutade visa serien på TV, det är ju så obekvämt att sitta vid datorn och titta. TV3 skyllde på att tittarnas ålder var för hög.

Så det är bara ungdomar som avgör om en serie får visas eller inte? Det är ju åldersdiskriminering. Jag vet för övrigt många ungdomar, förutom jag själv, som älskar serien. Jag tvivlar på att de köper in säsong två, vilket är riktigt synd med tanke på hur bra serien är. Men man kan i alla fall se hela första säsongen gratis på TV3:s hemsida.

Audrey Hepburn - Moon River

Som ni vet är "Frukost På Tiffany's" från 1961 en av mina favoritfilmer. Här nedanför kan ni se min favoritscen där den fantastiska Audrey Hepburn sjunger klassikern "Moon River", skriven av Henry Mancini och Johnny Mercer. Varje gång jag är deppig ser jag denna underbara film och gråter massor. Lyssna, titta och njut!

Jävla fegisar

I veckans avsnitt av "Insider" berättade Robert Aschberg om en fältsekreterare som arbetar för Jönköpings kommun. Eftersom kommunen länge har haft problem med högerextremistiska ungdomsgäng har fältsekreteraren fått i uppgift att försöka skapa fred mellan ungdomarna. Men i stället för att medla har han spridit rasistisk och nazistisk propaganda bland dem.

Fältsekreteraren har även tränat nynazistiska ungdomar i livsfarliga kampsporter och i inslaget skröt han om att ha varit på SS-möten i Tyskland. Han berättade också att han vill anordna läger för barn och ungdomar där de ska få lära sig "fornnordiska värderingar", utan föräldrarnas vetskap. Genom att linda in främlingsfientliga åsikter i fina formuleringar säger han sig vilja väcka svenska folket. Efter avslöjandet gick fältsekreteraren ut i media och bad om ursäkt och sa att han hade uttryckt sig klumpigt.

Jag mådde illa av att se detta. För mig är det ofattbart att folk kan vara så onda. Hur kan man förespråka våld, hat och diskriminering av vissa folkgrupper? Hur kan man ens komma på tanken att hjärntvätta barn och ungdomar till att hata någon för dennes ursprung? Fy, vilka fega människor det finns. Jag hoppas att Jönköpings kommun tar sitt ansvar och avskedar denna galning.

Arkiv X - Do you want to believe?

Jag läste precis i DN att det kommer en ny långfilm baserad på den övernaturliga TV-serien "Arkiv X". Det ser jag verkligen fram emot! Jag köpte nyligen säsong ett på DVD och fick mängder av flashbacks från nittiotalet då jag sporadiskt följde serien.

Jag hade helt glömt bort hur söt den nördiga Fox Mulder, spelad av David Duchovny, var i början av serien. Jag minns att Dana Scully, spelad av Gillian Anderson, var en av mina stora förebilder på mellanstadiet. Jag och killarna i klassen brukade leka "Arkiv X" och då fick jag till min stora glädje alltid vara Scully.

Den nya långfilmen kommer troligtvis att heta "Arkiv X: I Want To Believe" och ha svensk premiär i augusti. Filmens handling är fortfarande hemlig, men seriens skapare Chris Carter säger att den kommer att passa både nya och gamla fans.

Foto: 20th Century Fox.

Nej till körkort

När jag fyllde arton började flera av mina släktingar tjata om att jag borde skaffa körkort. Det är så typiskt svenskt att alla ungdomar SKA kunna köra bil. Vissa ser helt chockade ut när jag berättar att jag inte är ett dugg intresserad av det.

Det kanske låter krasst, men jag skulle säkert råka köra ihjäl någon eller mig själv om jag satte mig bakom en ratt. Bilolyckor är ju så vanliga. Jag är inte tillräckligt intresserad för att lära mig köra bil, så därför håller jag mig ifrån det. Jag skulle helt klart vara en trafikfara.

Varför ska jag riskera mitt eget och andras liv för något jag inte är ett dugg intresserad av? Jag åker hellre buss och tåg. Det är ju dessutom bättre för miljön.

Dennis goes nörd

I dag fyllde min vän Robert år så jag och Diana åkte hem till honom och Linda på kalas. Vi hann även med att träffa Lindas mamma och syster. Linda hade gjort en egen smörgåstårta och efter fikat spelade vi fotboll tillsammans med deras katter. Katterna är sjukt sugna på uppmärksamhet, vilket ni kan se här nedanför.

Jag fick dessutom prova på att vara nörd genom att spela datorspelet "World Of Warcraft" för första gången. Jag gjorde en snygg tjejkaraktär som jag döpte till LesbianBimbo. Alla manliga karaktärer började stöta på henne, vilket var underhållande. En kvinnlig karaktär stötte också på henne, men det visade sig att hon också spelades av en annan kille.

Det var kul att äntligen få testa det spel man har hört så mycket om. Jag blev dock inte speciellt imponerad. Jag föredrar "The Sims".

Intervju med Dominika Peczynski

Den polskfödda skönheten Dominika Peczynski fick sitt stora genombrott på nittiotalet i den extravaganta popgruppen Army Of Lovers. Sedan dess har hon varit ett av Sveriges mest kända ansikten och en av mina personliga favoriter.

Hon har även arbetat som fotomodell och programledare för ett flertal TV-program. I dag driver Dominika PR-firman Mafioso i Stockholm och är dessutom aktuell med kokboken "Östeuropas Kulinariska Hemligheter" Jag har fått äran att intervjua Dominika speciellt till min blogg.

Dominika, du är aktuell med en kokbok. Vad är bakgrunden till den?
Jag träffade Paolo Roberto på NK i julhandeln och han berättade om sin kokbok som handlar om hans fastrars mat. Jag blev så inspirerad att jag på stående fot bestämde mig för att göra en kokbok om min mammas mat, som är östeuropeisk. Boken ska heta "Östeuropas Kulinariska Hemligheter".

Har du alltid varit intresserad av matlagning?
Nej, verkligen inte. Jag blev intresserad av matlagning år 2002. Jag var då ihop med en kille som var väldigt duktig på att laga mat och som även väckte det intresset hos mig. Sedan dess lagar jag ganska komplicerade rätter. Inte på vardagar, men på helgerna.

Är du sugen på att skriva fler böcker framöver? En självbiografi kanske?
Nja, inte direkt. Det är klart att jag som de flesta andra drömmer om att skriva den stora romanen. Men jag är så lat... Självbiografier tycker jag inte man ska skriva förrän man är sjuttio år. Fram till dess ska man koncentrera sig på att samla material till biografin, det vill säga leva.

Hur blev du upptäckt och av vem?
Det är svårt att säga. Jag har blivit "upptäckt" av olika människor till olika sammanhang. Vad gäller Army of Lovers så var det Camilla Thulin som fick upp ögonen för mig.

Hur var tiden tillsammans med Army Of Lovers?
Den var brokig. Många ups and downs. Både helt underbar och alldeles förskräcklig. Men jag tycker ändå att det var en härlig tid. När vi inte bråkade med varandra så skrattade vi hela tiden.

Det sades ofta att ni inte sjöng själv på låtarna. Stämmer det?
Jodå, det var vi som sjöng. Men det var ju väldigt tillfixat med all till buds stående teknik.

Har du fortfarande kontakt med någon av medlemmarna i gruppen?
Visst har jag det. Det är svårt att bara hugga av kontakten med människor man spenderat en så stor del av sitt liv med.

Du har även börjat blogga. Vad tycker du att du har att tillföra bloggosfären?
Vad jag har att tillföra måste någon annan svara på. Men jag vet ju varför jag gör det. Det är dels för att Hankys chefredaktör Miss Inga hotat mig med dagliga telefonsamtal tills jag gick med på att börja blogga. Och dels för att det har en viss terapeutisk funktion. Tror det kan vara lika effektivt som att gå till en psykolog.

Följer du några andra bloggar?
Jag läser ganska många bloggar, men kan inte påstå att jag följer någon systematiskt.

Hur ser ditt liv ut annars? Vad gör du på fritiden?
Jag har ju aldrig någon fritid eftersom jag alltid håller på med olika projekt utanför min PR-byrå Mafioso. Just nu är det kokboken, bloggen och en champagneimportfirma som heter Finebubbles. När jag inte jobbar så ägnar jag mig åt min lilla dotter Hannah som är världens smartaste och vackraste sjuåring.

Du var ett tag medlem i synthpopgruppen Nouveau Riche, men du hoppade av. Varför?
Jag hoppade av för att jag inte fick vara med och bestämma något angående gruppen. Jag är för gammal och för van vid att vara chef för att stå ut med att inte få bestämma.

Har du några goda råd att ge till den som vill lyckas i nöjesbranschen?
Man måste vara snygg och originell. Det är väl det. Men det är viktigare att vara originell än snygg.

Finns det någon chans att Army Of Lovers kommer att göra comeback?
Man vet aldrig vad framtiden har i sitt sköte. Vad jag än skulle svara här så skulle det bli ren spekulation.

Slutligen, vill du hälsa något till dina fans?
Jag återkommer med ett kontonummer där de kan sätta in pengar.

Denna sjuka värld

Usch, vilken sjuk värld vi lever i. Det kändes som ett slag i magen när jag möttes av tidningarnas löpsedlar. Tioåriga Engla, som varit försvunnen sedan förra lördagen, har hittats mördad. Den misstänkte fyrtiotvååringen har erkänt och det var han som visade polisen till Englas kropp. Han har även erkänt mordet på Pernilla Hellgren i Falun år 2000 och DNA-tester har bundit mannen till båda offren.

Det känns så konstigt. Jag börjar gråta bara vid tanken på hur dåligt Englas anhöriga måste må just nu. Jag vill att Englas mamma ska veta hur mycket jag tänker på henne, och det är jag inte ensam om att göra. Hela Sverige har engagerat sig i flickans försvinnande.

Jag, till skillnad från många andra, är helt emot dödsstraff. Men jag hoppas att det svenska rättsväsendet tar sitt ansvar och låser in mannen på livstid. Vi har alldeles för korta fängelsestraff i Sverige. Någon har förlorat sin dotter och det kan inget straff i världen ändra på, men det kan i alla fall vara en liten tröst för de anhöriga. Fyrtiotvååringen har troligtvis mördat två gånger. Låt honom inte mörda igen.

En konstig dröm

I natt hade jag som vanligt en konstig dröm. Jag drömde att jag var på Parkbadet i Sandviken. Jag vet inte vad det är med mig och Parkbadet eftersom jag så ofta drömmer om det. Jag drömde också att Immanuel gick i min klass och att vi skulle ha läxförhör i badhusets restaurang. Vår lärare ropade dit oss och jag sa till Immanuel att jag hade glömt vad det var vi hade i läxa. Han gav mig en snabb uppdatering som jag inte förstod ett dugg av.

Immanuel började sedan föreläsa inför klassen. Han pekade på skuggan under ett av borden och sa: "Titta på skuggan där. Där har mörkrets alla färger samlats och de går inte att försvara sig mot." Alla såg fascinerat på honom utom jag, som inte förstod ett dugg. Sedan vaknade jag. Är det någon som kan det här med drömtydning?

Jag har förresten planer på att bjuda hem Immanuel och tvinga honom att se "Dynastin" med mig. Målet är att göra honom till en såpanörd och få honom lika besatt av Joan Collins som jag. Jag är ond. "It's Mrs. Carrington to you."

Charlotte Perrelli - Hero

Den 23 april släpps äntligen Charlotte Perrellis femte studioalbum "Hero". Som jag har längtat. Jag har bara hört titelspåret än så länge, men jag tror och hoppas att resten av albumet kommer att bestå av samma discosound.

Jag håller tummarna för att Europa har tröttnat på ballader och trista rocklåtar så att "Hero" vinner Eurovision Song Contest. Det behövs verkligen mer discopop i den tävlingen.

Låtlista till "Hero":

1. Bullet
2. Hero
3. Addicted
4. Remedy
5. Show Me A Mountain
6. Appreciate
7. Holy Man
8. A Lot Like Love
9. Not Alone
10. Slowly
11. Black And Blue

Varning för Ace Online (Nordic Ace)

I torsdags såg jag som vanligt TV3:s samhällsprogram "Insider" som varnade för företaget Ace Online. Flera kunder som har anlitat företaget till att skapa hemsidor åt dem har blivit lurade. Hemsidorna har inte fungerat, de har sett amatörmässiga ut och inte gått att hitta via sökmotorer.

Kunderna har försökt att säga upp sina avtal flera gånger utan framgång. När de vägrat betala har Ace Online skickat inkasso på dem och hotat med rättsliga åtgärder. Jag blev så arg när jag såg inslaget. Värst var företagets nonchalanta attityd när Robert Aschberg och kunderna konfronterade dem.

Så här går det när småpojkar som försöker leka vuxna startar eget, utan att ha lärt sig hur samhället fungerar. Nummer ett när det gäller kundservice är kontakten med sina kunder. Att inte svara i telefon och att skicka ut kunderna när de kommer för att få upprättelse är pinsamt oseriöst.

Updatering: Ace Online har nu bytt namn till Nordic Ace.

Dirty Sexy Money

I går var det svensk premiär för den nya såpoperan "Dirty Sexy Money". Jag och mamma såg den tillsammans och fastnade direkt. Serien handlar om den dysfunktionella New York-familjen Darling vars medlemmar är rika, snygga, berömda och bitchiga. I centrum står familjens jurist Nick, spelad av Peter Krause, vars uppgift är att göra allt för att familjens hemligheter inte ska komma ut i media.

Snyggast i serien är Seth Gabel som spelar festprissen Jeremy, familjens svarta får. Jag håller tummarna för att han ska komma ut i senare avsnitt. Det hade varit spännande. Roligast hittills är den destruktiva dottern Juliet Darling som försöker slå igenom som skådespelerska.

"Dirty Sexy Money" påminner mycket om åttiotalssåpor som "Dynastin" och "Dallas" vilket är ett stort plus! Missa inte denna glamourösa dramakomedi som sänds på Kanal 5 torsdagar 21.00.

En lugn dag

Jag har haft en rätt bra dag i dag trots att jag är sjuk. Det är någon förkylning som spökar så jag har varit hemma från jobbet och tittat på "Melrose Place". Det var precis vad jag behövde för att återhämta mig. Förresten har jag i dag haft femtonhundra unika besökare på bloggen. Jag vill att ni läsare ska veta hur otroligt glad jag är över att ni följer mitt rosa liv!

Jag måste avsluta med att tala om att första säsongen av "Dynastin" nu äntligen är släppt i svensk utgåva. Jag fick hem den på posten i tisdags och ser fram emot att plöja genom avsnitten. Se nu till att köpa den ni med så att de ger ut resterande säsonger i Sverige.

Recension: Den Nakna Sanningen av Linda Rosing (2006)

Jag har precis läst ut Linda Rosings självbiografi "Den Nakna Sanningen" från 2006 som hon har skrivit tillsammans med skvallerjournalisten Daniel Nylén. Linda fick sitt genombrott 2003 då hon medverkade i Kanal 5:s dokusåpa "Big Brother". Sedan dess har hon hunnit med att pryda mängder av löpsedlar, varit partiledare, föreläst, släppt två singlar och skrivit en bok.

Rent språkligt är "Den Nakna Sanningen" långt ifrån bra. Den är full av upprepningar, stavfel och har ett barnsligt språk som ibland gör det jobbigt att läsa. Det får mig att undra om någon har korrekturläst boken före utgivning. Daniel Nylén verkar inte ha varit till stor hjälp.

Men om man bortser från språket så är Lindas livsöde väldigt intressant och hon har mycket att säga, även om det inte alltid kommer ut på rätt sätt. Jag har i alla fall fått en lite annan bild av Linda efter att ha läst boken.

Bäst är kapitlet där Linda dementerar flera av de artiklar som kvällspressen har skrivit om henne genom åren. Där ställer hon även journalisten Linda Skugge till svars för den mobbning hon utsatt Linda för i sina krönikor. Det är alltid skönt när folk får ge svar på tal.

"Den Nakna Sanningen" är inget litterärt mästerverk på långa vägar, men boken är intressant och underhållande. Jag tycker att Linda Rosing är en väldigt fascinerande person, ett fenomen, som jag gärna vill veta mer om.

"Den Nakna Sanningen" tycks numera endast gå att köpa som elektronisk bok, men om du är intresserad så finns den hos Adlibris, CDON och Bokus.

Spana gärna in mina övriga recensioner.

Rätten att få vara sig själv

Har ni tänkt på att så fort det går bra för en bloggare så dyker det upp mängder av troll som gör allt för att provocera? De senaste dagarna har några personer hängt ut mig i sina bloggar eftersom de retar sig på hur öppen jag är med min läggning. Vad hände med rätten att få vara sig själv?

Hade jag haft en politisk blogg, stajlad i en könsneutral färg och diskret skrivit om HBTQ-rättigheter hade jag setts som intelligent, modig och intressant. Men nu har jag en rosa blogg där det framgår att jag gillar kändisar och discomusik. Alltså är jag tillgjord, bekräftelsesökande och ger bögar dåligt rykte.

Varför? För att jag stämmer in på stereotypen av en bög. Att jag blandar nöjesbloggarna med djupa tankar om samhället och den homofobi jag ofta utsätts för spelar ingen roll. Att jag gång på gång förklarar att jag inte skryter över att vara bög spelar inte heller någon roll. För jag har begått det grövsta brottet av alla: Jag har gått emot jantelagen.

Enligt samma personer förtjänar jag att bli hånad och uthängd eftersom jag är öppen med min läggning och sexualitet. Skulle de ens ha höjt ögonbrynen i fall en heterosexuell person hade gjort samma sak? Självklart inte, de följer ju normen.

Trollen påpekar att de förstås har homosexuella vänner som inte alls försöker hävda sig genom att snacka sex och "uppföra sig som tjejer", så varför måste jag göra det? Det i sig säger en hel del om deras syn på könsroller och kvinnlighet. Det sänder indirekt ut signalen: "Endast NORMALA bögar får finnas!" Och med normala menar de förstås bögar som inte är feminina.

Som jag skrev i mitt blogginlägg "Homofobins många ansikten", det finns plats för oss alla.

Dagens hunk: Hans Matheson

Dagens hunk är skådespelaren Hans Matheson. Han är född 1975 i Skottland och har medverkat i filmer som "Mojo" och "Jag Är Dina", samt TV-serien "The Tudors". Jag såg honom precis i spökfilmen "Half Light" från 2006 där han spelar mot Demi Moore.

Visst är han vacker?



Foto: VIVA Entertainment

Homobegravning och fanpost

Jag läste precis en artikel om att man på en kyrkogård i Danmark planerar en speciell gravplats där homosexuella kan välja att begravas. I Danmark har muslimer sedan länge egna gravplatser och ateister kommer inom kort att kunna välja att begravas ute i naturen. Jag kan förstå att man vill ha en egen gravplats när det handlar om religion, men jag skulle personligen inte vilja begravas på en kyrkogård som bara är för homosexuella.

Tanken är god och det är förstås upp till var och en, men jag tror snarare att det skulle öka segregationen mellan homo- och heterosexuella. Självklart ska man jobba aktivt för att få stoppa diskriminering av HBTQ-personer, till exempel genom lagar mot hatbrott och trakasserier, men jag tycker inte att man ska dela upp saker som redan är jämlika. Vi är ju alla lika inför döden.

Henri: "Jag är så störd."
Dennis: "Shaken, not störd."

I dag fick jag förresten ett jättegulligt mejl från ett fjortonårigt fan. Hon skrev: "Min dag sög så förjävligt att jag vill bidra en liten bit till din. Du äger och jag har döpt min katt efter dig!" Hennes katt heter alltså Dennis, trots att det är en honkatt. Snacka om sött! Jag fick nästan tandtroll.

I går fick jag dessutom ett brev på posten från en tolvårig tjej som ville ha ett signerat exemplar av min singel. Det är så kul att folk uppskattar det man gör!

Världens bästa fjolla

Det 26 mars fyllde en av mina bästa vänner tjugofem år. Jag vill därför ta tillfället i akt att hylla världens bästa Henri med detta blogginlägg. Jag och Henri lärde känna varandra på nätet 2003. Vi kom bra överens på direkten. Vi träffades i december samma år då jag var i Stockholm och spelade in nya låtar. Vi tog en drink på Royal Vikings hotellbar och det har varit vårt stamställe sedan dess.

Det bästa med Henri är hans underbara humor. När vi umgås går vi konstant omkring och låtsas att vi är världskända divor... eller låtsas och låtsas. Här kommer en bild på min lilla diva:

Det motsägelsefulla landet Sverige

Man slår larm om att människor blir allt fetare och att vi bör äta hälsosamt. Ändå är priset på frukt och grönsaker överdrivet högt.

Man uppmanar alla att donera blod och organ för att rädda liv. Ändå tillåter man inte homosexuella donatorer.

Man anser att kvinnor ska ha samma rättigheter som män. Ändå gör man skillnad på mäns och kvinnors löner.

Man vill att vi ska resa kollektivt för att stoppa klimatförändringen. Ändå höjs priserna för buss- och tågresor.

Man oroar sig för barns psykiska hälsa. Ändå ökar man pressen genom att införa betyg och nationella prov i låg ålder.

Är det inte dags att börja tänka om nu?

Gayvärlden

När jag som tonåring kom ut som homosexuell och kastades in i den så kallade "gayvärlden" förvånades jag över hur kall den kunde vara. Jag hade trott att jag skulle tas emot med öppna armar och få det stöd jag så länge hade saknat. I stället möttes jag av avundsjuka, utseendefixering och skitsnack.

Än i dag känner jag visst obehag av att gå på gayklubbar eftersom det är så mycket yta. Det stämmer förstås inte in på alla, men det har tyvärr blivit "inne" bland många bögar att vara bitchiga. Det är riktigt sorgligt att möta så mycket hat från andra homosexuella. Jag vet inte vad det beror på, men jag antar att det är en slags osäkerhet. Många har själva blivit nedtryckta samhällets homofobi och tar därför ut det på "sina egna".

Självklart finns det undantag, jag känner många bögar som är hur ödmjuka som helst, men allt för ofta är de man träffar på i gayvärlden bittra och elaka, i alla fall utåt sett. Varför kan inte folk bara respektera varandra? Det är så trist att inte ens vi bögar kan hålla ihop och stötta varandra.

Körslaget är i gång

TV4:s nya lördagsunderhållning "Körslaget" är faktiskt riktigt underhållande, även om jag inte är något fan av körsång. Man låter olika körer tävla mot varandra, coachade av svenska kändisar. Varje vecka åker en kör ut och vinnaren får en stor summa pengar att skänka till sin hemort. Körmedlemmarna är dessutom handplockade av coacherna Linda Bengtzing, Brolle, Markoolio, Lotta Engberg, Siw Malmqvist, Agnes Carlsson och Joacim Cans från deras hemorter.

Det är egentligen bara Brolles och Joacims körer som är riktigt bra. Även om jag gillar vissa av de andra artisterna är det för låg kvalité på sånginsatsen. Det skulle låta bättre om artisterna själva fick vara med och sjunga. Sedan ska vi inte tala om alla fåniga danser och gester. Värst är Markoolios kör.

Men trots allt blir det väldigt bra TV av det hela. Programmet sänds på lördagar 20.00 på TV4.

Foto: Robert Jonsson

Grattis, mormor!

I dag fyller min älskade mormor sjuttiofyra år. Hurra, hurra! Det är svårt att tro att denna skönhet är så pass gammal, men hon är lika pigg som alltid… eller nästan i alla fall. Jag, Diana och mamma tog med mormor på restaurang för att fira henne, men mormor envisades med att själv stå för notan. Efteråt tog vi bilen till Strandbaden i Årsunda där jag fotograferade födelsedagsbarnet. Vi brukade alltid spendera somrarna där när morfar levde så det är alltid lika mysigt att återvända dit.

Här kommer en bild på världens bästa mormor:

Audrey Hepburn - Filmgudinna och modeikon

Jag har lagt märke till att många unga modebloggare gillar skådespelaren Audrey Hepburn. Det är kul att min idol fortfarande är så populär och att hon får pryda deras bloggar, men jag undrar ibland om bloggarna ens vet vem hon var.

Många ser bara Audrey som en vacker kvinna som hade sin storhetstid på femtio- och sextiotalet. Men för mig betyder hon så mycket mer. Den första film jag såg med Audrey var "Sabrina" där hon spelar chaufförens dotter som förälskar sig i familjens rika son. Jag fängslades direkt av Audreys skönhet, sprödhet och stil, men framför allt hennes leende och de så kallade rådjursögonen.

Tillsammans med "Sabrina" är min personliga favorit "Frukost På Tiffany's" där Audrey spelade den trasiga Holly Golightly. När jag känner mig ledsen ser jag alltid på detta mästerverk och gråter ut till scenen där Audrey sjunger "Moon River" och givetvis till den perfekta slutscenen.

För mig representerar Audrey en drömvärld där jag önskar att jag levde. En värld full av glitter, glamour och evig kärlek. Hon representerar en fantastisk epok då filmer var vackrare och då skådespelare var magiker. Audrey Hepburn är magi för mig.

Några av Audreys kändaste filmer:

Frukost På Tiffany's (1961)
Krig Och Fred (1956)
Kär I Paris (1957)
My Fair Lady (1964)
Prinsessa På Vift (1953)
Sabrina (1954)

Foto: Paramount Pictures.

Recension: Bananflugornas Herre av Fredrik Eklund (2005)

Jag har precis läst ut Fredrik Eklunds självbiografiska roman "Bananflugornas Herre" från 2005. Där möter vi en ung Fredrik som arbetar i en studio i Stockholm, men drömmer sig bort till USA och dess lyx.

En dag får Fredrik ett erbjudande om att åka till Los Angeles och spela in bögporr. Plötsligt ställs han inför ett dilemma: Ska han fortsätta sitt trygga men tråkiga liv i Stockholm eller ge sig in i en bransch som både när och förtär sina anhängare?

"Bananflugornas Herre" är ett färggrant porträtt av en homosexuell kille som inte riktigt vet var han passar in. Boken ger även en rätt realistisk bild av den ibland ytliga gayvärlden. I början reagerade jag på bilden som gavs av Sverige som ett väldigt trist land, men mot slutet föll pusselbitarna ihop och jag förstod poängen.

Vissa metaforer som används i boken känns kanske lite krystade. Ett exempel är när Fredrik berättar om en sexpartner som "svankade som en norsk skidbacke". Men det är absolut inget som stör läsupplevelsen.

I det stora hela är det här en riktigt underhållande bok som är lätt att följa med i, även om den känns lite för kort. Jag hade gärna läst mer om själva filminspelningen och mer om Fredriks barndom. Men "Bananflugornas Herre" är väldigt läsvärd och jag hoppas på en fortsättning!

Du kan köpa "Bananflugornas Herre" hos Adlibris, CDON, Ginza och Bokus.

Spana gärna in mina övriga recensioner.

Cristal Snow - The Prophecy

Minns ni artisten Cristal Snow som jag tipsade om för några veckor sedan? I går kom hans debutalbum "The Prophecy" äntligen på posten, Denna sköna electropop var precis vad jag behövde för att bli på bättre humör.

Efter första genomlyssningen är "Can't Save Me", som tävlade i den finska uttagningen till Eurovision Song Contest, min personliga favorit. Den sorgliga texten och det elektroniska soundet är en oslagbar kombination. Gillar ni kaxig pop- och dancemusik kommer ni garanterat att älska detta album.

Låtlista till "The Prophecy":

1. The Prophecy
2. Cristal Clear
3. The Message
4. Pump It Up
5. Can't Save Me
6. Scarred
7. Money (Can't Get Enough)
8. Kurisataru
9. China Cool
10. Rock Your House
11. Don't Stop
12. Fresh Step
13. Jump (Break The Ground)
14. You Don't Know Me

Babyboom

I dag kom min kära vän Angie och besökte mig på jobbet. Det var jättetrevligt! Vi pratade gamla minnen från gymnasiet och diskuterade barnafödande. Vi lovade dessutom att börja träffas lite oftare. Angie är gravid med sitt andra barn och väntas föda nästa vecka. Jag fick klämma på hennes runda mage. Det var rätt fascinerande. Man blir dock påmind om hur snabbt tiden går när ens jämngamla vänner föder barn på löpande barn. Det känns ju som om det var i går vi tog studenten.

Så här glad blir man när man är gravid: