Vet ni en sak? Snart är det jul igen. Det är nästan så att man vill skutta runt och skrika av glädje. Vad händer annars i mitt liv? Lite av varje. Jag skriver mest på min bok. Den senaste tiden har jag umgåtts en hel del med familjen. Mamma fyllde femtio år på Nobeldagen så jag, Diana och mormor bjöd henne på kinarestaurang i Gävle.
Av mig fick mamma en ny kökskniv, ett foto på morfar och ett signerat foto från Björn Skifs. Av mormor fick hon pengar och av Diana fick hon ett par vackra julgranskulor och en söt blomma. Jag ser fram emot julafton. Vi har ju planerat att mamma ska få mest paket, det är hon verkligen värd.
Jag beställde nyligen filmer igen. Det är alltid lika spännande eftersom jag oftast hinner glömma vad jag har beställt innan det levereras. Denna gång var en av filmerna en svensk skräckfilm från 1983 vid namn "Blödaren". Den är hysteriskt rolig. Filmen handlar om en rockgrupp vid namn Rock Cats som är på turné i Småland. De får plötsligt fel på turnébussen och kommer till en övergiven gammal by där en mördare härjar.
En efter en blir tjejerna mördade i stil med "Fredagen Den 13:e", fast tio gånger sämre. Filmen känns som något taget ur en parodi. Skådespelarna är dock helt okej och åttioalsmodet är det bästa med hela filmen. "Blödaren" är faktiskt riktigt charmig och framkallar många skratt. Jag är i alla fall inte besviken över att ha den i samlingen.
Förresten, minns ni TV-serien "Xena: Warrior Princess"? Jag älskade den när jag gick på högstadiet. Serien började sändas i USA redan 1995 men kom till Sverige 1997-1998, tror jag. Jag har ju alltid gillat starka kvinnokaraktärer och att Xena påminner lite om She-Ra är inget minus. Jag har precis köpt första säsongen på DVD så nu har jag ännu mer att göra om nätterna. Filmer i all ära, men TV-serier har något alldeles extra.
