Det finns nog inget så sorgligt som den svenska avundsjukan. Man blir mörkrädd när man till exempel ser läsares kommentarer på artiklar om diverse kändisar. Så mycket hat och bitterhet. Har inte offentliga personer också känslor?
Vissa tycker att kändisar får tåla att bli hånade. Jag håller inte med. Självklart ska offentliga personer kunna tåla kritik, men personangrepp och mobbning är alltid fel oavsett vem som blir utsatt. Det värsta är att de som kommenterar artiklarna är vuxna människor. Hur ska barn lära sig att inte mobba när vuxna är tio gånger värre?
Som jag alltid brukar säga: Man behöver inte tycka om alla människor, offentliga eller ej, men om man ogillar någon så är det bara bara strunta i personen i stället för att mobba.
Sedan undrar jag: Varför har svenskar ofta svårt att glädjas åt andras framgångar?