Sminkad för tipsrunda i skogen

I torsdags hade vi påskfest inne på Västerbergs folkhögskola i Gävle. Det var både elever från min skola och filealen i Gävle där. Från början var det meningen att jag skulle uppträda, men det blev inte så. Jag var så förkyld att rösten försvann. Det var dock skönt att kunna slappna av och se showen i lugn och ro. Folk kom fram till mig och beklagade att jag inte skulle kunna uppträda.

Min fyrtioåriga klasskompis Lars stal dock showen. För några dagar sedan kom han ut som transvestit, vilket alla tog väldigt bra. Det är modigt av honom att våga stå för den han är. På påskfesten märkte jag att en dam jag inte kände igen stirrade på mig. Först blev jag irriterad, men snart insåg jag att det var Lars utklädd till sitt kvinnliga jag, Ylva. Jag blev så stolt.

Stalker-Anna: "Min bror säger att det inte finns något som är så sjukt som ens egen hjärna."
Dennis: "Speciellt min hjärna!"
Stalker-Anna: "Ja, speciellt den."

Häromdagen köpte jag en pälsboa av min engelskalärare, som hon hade sytt upp. Den är vit och matchar den vita militärpälsen jag ärvde av morfar. Det är självklart ingen äkta päls i boan, vilket är viktigt för mig. Den har en klassisk Hollywoodkänsla över sig.

Förra onsdagen var jag ut på krogen tillsammans med Linda, Sandra P, Tobbe och Marie. Det var rätt kul förutom att jag skulle till skolan tidigt dagen därpå och anordna en tipsrunda för de andra klasserna. Hur kul tror ni att jag såg ut i skogen med gårdagens smink? Nåja, någon måste ju underhålla de andra.

Jag fick förresten en ny vän ute i skogen. Hon heter Nica och vi har skrämmande mycket gemensamt. Jag ser fram emot att lära känna henne bättre!

Schlagerfest

Jag har haft väldigt kul de senaste veckorna. Det har varit lite stressigt men det är kul att hålla sig sysselsatt. Jag hade ju sportlov vecka nio så på torsdagen åkte jag först till Uppsala och träffade en vän. Vi fikade, gick i affärer och undersökte provhytter. Dessutom köpte jag en massa skivor och DVD-filmer.

Dennis: "Är du Dennisist? Det är min nya, rosa religion."

På lördagen var det dags för min schlagerfest! Jag och Sandra åkte bil in till Gävle och mötte upp Micke och Henri. Vi irrade omkring på stan och jag shoppade skivor, DVD-filmer och en ny mobil, en Sony Ericsson K700i. Den är riktigt bra! Man kan lägga in MP3-låtar, så nu kan jag ha riktigt bra ringsignaler.

Efter shoppingrundan tog vi bilen hem till mig. På vägen hade vi allsång till en schlagerskiva som jag hade bränt. Så går det med bögar i bilen! Väl hemma så visade jag Micke och Henri runt i villan och sedan såg vi en massa schlagerklassiker på DVD. Det är alltid lika kul att umgås med dessa knäppa personligheter! Vi lagade mat tillsammans och såg Melodifestivalen på kvällen.

Självklart tävlade vi om vem som kunde gnälla och klaga mest på låtarna, artisterna och deras kläder, men det hör ju liksom till. Champagnen och cidern flödade och vi dansade loss i mitt vardagsrum. Till och med Micke dansade, vilket är en succé. Det var länge sedan jag hade så kul.

Jag och Henri fascinerades av Sandras tuttar och döpte dem till Shirley och Kerstin. Vi skrev även en ny text till "Kärleken Är Evig" om hennes bröst i stil med: "Ingenting är större än dem där!" Min stora fråga är i efterhand: Just ja, jag fick en massa skivor av Micke, en söt bok mot depression av Henri och en gullig, rosa spegel av Sandra med ett glittrigt hjärta på.

Henri: "Jag har köpt en bok med de elakaste citaten i världen."
Dennis: "Vi behöver ingen bok för att vara elaka."

På måndagen fick jag förresten besök från min vän Max. Vi umgicks i två dagar, tittade på film och träffade mina vänner. Det var riktigt trevligt. Vad lärde jag mig av detta? Jo, att de i övre Norrland vägrar erkänna att Gävle faktiskt också hör till Norrland. Skandal.

Jag vill hälsa till alla mina söta vänner som gör mitt liv rosa och fluffigt. Ni är underbara! Och så vill jag tacka Stalker-Anna och Sven för de fina korten de har skickat till mig.

Melodifestivalen 2005 - Deltävling 4

I den sista deltävlingen av Melodifestivalen hejade jag på Nanne Grönvalls "Håll Om Mig". Hon har en underbar röst och låtskrivartalang. Jag tror att låten är tillräckligt bra för att vinna hela Melodifestivalen. Har ni förresten tänkt på att Nanne var väldigt lik Lena Philipsson i lördags?

Den andra finalisten Caroline Wennergren har en bra och jazzig röst som passar utmärkt till bidraget "A Different Kind Of Love". Trots att låten är mysig så är den inte riktigt min stil. Rickard Engfors och Katarina Fallholms låt "Ready For Me" är däremot helt min stil. Den har ett tufft sound och växer för varje lyssning. De är helt klart en av mina favoriter i år.

Dates sångare Patrik Rasmussen, som slog igenom i "Fame Factory", har en väldigt bra sångröst, men gruppens bidrag "Hörde Änglarna Viska Ditt Namn" är för mycket dansband för min smak. Visst, det är en helt okej ballad, men den sticker inte ut det minsta.

B-Boys International Feat. Paul M med låten "One Step Closer" stod för en av kvällens sämsta bidrag. Refrängen är helt okej men låten förstörs av all rap. Denna typ av musik orkar jag inte alls med. Samma gäller Katrina & The Nameless som framförde sin rocklåt "As If Tomorrow Will Never Come" med stor inlevelse. Låten kommer inte ens i närheten av hennes Eurovisionbidrag "Love Shine A Light" från 1996.

Men Mathias Holmgrens låt "Långt Bortom Tid Och Rum" är riktigt bra! Visst, den känns lite klyschig på vissa ställen, men det gör inte så mycket. Den borde åtminstone ha gått till Andra chansen. Jag rekommenderar dock SoundFactorys remix av spåret som gör låten hundra gånger bättre!

En annan dålig låt är Anne-Lie Rydés "Så Nära". Den efterlämnar inget annat än tomhet och det enda bra med hennes framträdande var den långa fjäderboan. Anne-Lie sa efter lördagens tävling att hon ska lägga av med Melodifestivalen. Det gör hon nog rätt i.

Melodifestivalen 2005 - Deltävling 3

Den tredje deltävlingen av Melodifestivalen var bättre än den förra. Startfältet var betydligt starkare och hela showen hade mer energi. Programledarna var bäst hittills och livade upp programmet rejält. Tur att Markoolio inte var lika fånigt som han brukar vara.

Jag tycker att Jessica Folckers poplåt "Om Natten" är väldigt bra. Den borde ha gått vidare till final. Tyvärr blev det inte så. Det kanske berodde på Jessicas förkylning. Jag tror i alla fall att den kan bli en radiohit och att Jessica får sin efterlängtade comeback.

LaGaylia Frazier är också en grym sångerska med en röst som många skulle döda för. Hennes låt "Nothing At All" är en vacker ballad i Whitney Houston-andra. Den är tyvärr inte tillräckligt stark för att vinna Melodifestivalen, men den kommer i alla fall att bli en favorit i min skivsamling.

Kvällens största besvikelse var Nana Hedins "Wherever You Go". Nana har en underbar röst, men låten sticker inte ut tillräckligt mycket. Jag hoppas att hennes kommande låtar har mer att ge. K2 feat. Allanah Myles låt "We Got It All" är rätt ointressant för mig. Den är för hård för schlagerfansen och antagligen för mesig för rockfantasterna. Framträdandet däremot var rätt bra.

Hiphoplåten "Lovin' Your Feen" med gruppen Kwanzaa är hemsk. Jag kände mig helt tom efter att ha sett deras framträdande. Visst, tjejerna har bra röster, men Melodifestivalen är fel forum för dem. Josefs låt "Rain" är helt okej och han sjunger. Jag föredrar dock remixen av SoundFactory som gör den lite modernare.

Jimmy Janssons "Vi Kan Gunga" är en glad poplåt som gick direkt till final. Jag gillar den och tror att den kan göra bra ifrån sig i den stora finalen. Jimmy har en bra röst och lyser av glädje på scenen. Den andra finalisten, Martin Stenmarck med "Las Vegas", var helt okej. Martin är en värdig finalist tillsammans med Jimmy, även om jag tycker att Jessica Folcker också hade förtjänat en finalplats.

Melodifestivalen 2005 - Deltävling 2

Den andra deltävlingen av Melodifestivalen var lite av en besvikelse. Startfältet var svagt och hela showen kändes avslagen på något vis. Hur som helst så fann jag en favorit, den härliga poplåten "Gone" med BWO. Den är, med sin tragiska text och sitt synthiga sound, helt klart den andra deltävlingens bästa låt.

Blandar man hitskaparen Alexander Bard med den vackra sångfågeln Martin Rolinski kan det inte bli annat än succé. "Gone" kommer säkerligen att bli en riktig radiohit, trots att den tyvärr inte gick vidare. Att de inte slog Camerons småtråkiga "Roma" är för mig ett mysterium.

Jag ville verkligen att Arja Saijonmaa skulle gå vidare, men det blev inte riktigt som jag hade hoppats. Visst, "Vad Du Än Trodde Så Trodde Du Fel" är en riktigt bra schlagerlåt, men Arjas röst var inte på topp. Hon halvpratade sig genom låten, vilket drog ner betyget.

Camilla Brincks "Jenny" är också en besvikelse. Låten kommer inte i närheten av hennes hits "Bye Bye Forever", "Tell Me" och "Heaven" från 2001. Den kommer nog att vara bortglömd inom ett par veckor, tyvärr. Josefin Nilssons vackra ballad "Med Hjärtats Egna Ord" är däremot riktigt bra. Den växer för varje lyssning.

Sanne Salomonsens låt "Higher Ground" är helt okej i refrängen, men den förlorar mycket på att verserna har det där typiska Shania Twain-soundet, någon slags blandning av rock och country. Trots det gick hon vidare, tillsammans med den förhandstippade "Du Och Jag Mot Världen" med Sanna Nielsen och Fredrik Kempe.

Sannas och Fredriks låt är inte dålig, men den är så förutsägbar att man redan från början inser att de kommer att gå vidare. Det känns som om man har hört låten och sett framträdandet ett antal gånger med grupper som Fame. Group Avalons låt "Big Up" får jag inte något grepp om. Precis som Camerons bidrag så lämnar den mig helt tom.

Jag hoppas definitivt på ett bättre startfält till nästa deltävling. Melodifestivalen är ju en av årets roligaste händelser. Självklart så klagar man en massa på de olika bidragen, men man hittar ju alltid sin favorit till slut. Och vad vore Melodifestivalen utan allt gnäll?

"Refrain, refrain, refrain, refrain"

Jag är fruktansvärt förälskad i Pay TV:s låt "Refrain Refrain" som de uppträdde med i Melodifestivalen. Den gör mig på så otroligt bra humör och tillhör exakt det musikgenre jag älskar. Dessutom driver den med sin egen genre. Musik är livet!

Jag vill ha mer kitchig, kommersiell, plastig och synthig trashdisco à la åttiotal. Visste ni förresten att Pay TV genomförde en lite kupp mot Alcazar när de framföre låten i Melodifestivalen? Om ni lyssnar noga så hör ni att de pikar Alcazar i textraden: "We steal a melody... Alcazar!" Så himla kul!

Skilsmässan

En skilsmässa innebär ju alltid en mängd förändringar och så även för min familj. Jag, mamma och syrran ska flytta in till centrala Sandviken i en fyra som vi har köpt. Trots att det är jobbigt att lämna vår stora villa, där vi har bott sedan 1988, så känns det ändå som en positiv förändring. Det ska bli skönt att äntligen komma in till stan, framför allt för att bo närmare mormor.

Men pappas svek gör fortfarande ont. Jag försöker tränga bort de negativa tankarna och i stället fokusera på det positiva med flytten. Det är lättare sagt än gjort. Men det ska bli kul att inreda mitt nya rum helt i rosa och köpte därför två nya rosa kuddar häromdagen. De kommer att passa perfekt där!

Jag känner mig motiverad att börja ett nytt liv. Jag hoppas bara att jag en dag kommer att kunna förlåta pappa för allt han gjort.

Melodifestivalen 2005 - Deltävling 1

Den första deltävlingen av Melodifestivalen var rätt underhållande och hade en bra blandning artister. Jag är dock lite besviken över resultatet. Jag förstår inte att Nordman gick till final. "Ödet Var Min Väg" tråkar ut mig. The Wallstones "Invisible People" känns som ett billigt försök att efterlikna The Beatles, medan Papa Dees "My No 1" är ett sömnpiller.

Jag älskar Alcazars låt "Alcastar". Fjollig discomusik får mig alltid på fall och Alcazar är så fjolligt som det bara kan bli, se bara på kläderna. Jag blev imponerad av tjejerna, speciellt Annika Fiore. Deras sånginsatser brukar annars vara så där, men denna gång fick Andreas och Magnus konkurrens.

Shirley Clamps låt "Att Älska Dig" är rätt bra. Hon har ju annars en förmåga att spela in låtar som låter likadant, men denna följer inte den trenden. Cecilia Wennerstens vackra ballad "Var Mig Nära" är också en av mina favoriter från denna deltävling.

Men min absoluta favorit från deltävlingen är den synthiga "Refrain Refrain" med den alltid lika coola gruppen Pay TV. Texten är en slags parodi på den kommersiella musikbranschen och om hur lätt det är att göra en hit. Sånginsatsen kunde ha varit lite starkare, men jag vill höra mer av Pay TV, och det genast!

Pernilla Wahlgren skulle ju ha sjungit låten "Alla Flickor" i årets festival, men låten gick istället till debutanten Linda Bengtzing känd från "Fame Factory". Det kanske var lika bra med tanke på att låten är lite småfånig. Den känns väldigt Anne-Lie Rydé, vilket inte är något positivt.

I övrigt så var det en bra show med helt okej pausunderhållning och medelmåttiga programledare. Bäst klädda var Alcazar och Pay TV.

"Yes, I'm still alive"

Jag har spelat in en massa a cappella-låtar på datorn, med hjälp av mikrofonen jag fick i julklapp. Det är alltid lika kul, dessutom känns det bra att folk får höra hur jag låter live och inte bara i studio. Många artister mixar ju om sina röster när de spelar in, på grund av att de kanske inte kan sjunga så bra, vilket jag tycker känns falskt. Sådant avstår jag från.

Hur som helst så har jag bland annat sjungit in den outgivna Agnetha Fältskog-låten "I'm Still Alive" som hon framförde på ABBA:s turné 1979. Jag är kär i den vackra balladen och sjunger på den nästan hela tiden. Jag önskar att den kunde ges ut officiellt.

Dennis: "Vad jag gör om tio år? Jag är säkert död. Det skulle inte förvåna mig. Just my luck!"

I dag hade vi idrott i skolan, vilket jag faktiskt hade sett fram emot. Den lektionen gick bort så mycket förra terminen så det var skönt att komma i gång igen. Efteråt insåg jag att jag inte bara har en förkärlek för filmtrailers och remixar. Jag är också beroende av att duscha. Det är ju så skönt och rogivande.

Dennis: "Jag är så dålig på siffror att det är ett under att jag minns mitt eget personnummer."

Dessutom är jag nog lite besatt av att blåsa bubblor med tuggummi. Visst är jag lättroad? Jag har för övrigt köpt hela TV-serien "Törnfåglarna" från åttiotalet på DVD. Så nu vet ni vad jag gör när jag inte ser på "Melrose Place"!

Petitesser

Förra onsdagen så kom min goda vän Anna W på besök och hade sin tuffa lillebror Marcus med sig. Anna och jag har känt varandra sedan vi gick i sexan och det är alltid lika kul att träffa henne. Vi spelade Cluedo, fikade och såg Melodifestivalen 2004 på DVD, för att såga bidragen.

Dennis: "Varför får inte jag vara Snövit? Eller, vem har sagt att jag inte får vara det? Ingen diskriminering här inte! Nu är jag Snövit!"

I lördags var jag in till Gävle och träffade Stina. Hon hade åkt dit från Hälsingland för att shoppa tillsammans med sina föräldrar. Vi åt lunch på samma restaurang som vi alltid går på. Sedan åkte vi till Valbo Köpcentrum där jag köpte en ny TV. Nu slipper jag se en miniversion av Marilyn Monroe varje gång jag ser på hennes filmer.

"I could really use a friend right now", måste vara den mest uttjatade repliken i amerikansk TV-historia. Trots det så använder jag mig av den när jag är ledsen. Jag funderar för övrigt på att sätta en skylt på magen med texten: "Puckon, prata inte med mig!" Tror ni det skulle fungera?

Dennis: "Kylie har inga dåliga låtar."
Henri: "Nej… eller jo… eller vad sa du nu?"

Nu är första skolveckan efter lovet avklarad och den har gått bra. Det är skönt att vara tillbaka i vardagen. Vår musikfröken Lisen gillade min och Stefans idé om att göra en musikal, så nu har musikal blivit ett helt eget tillvalsämne. Det kommer bli skitkul att jobba med den, speciellt Stefans och min egenskrivna komposition "Petitesser".

Nej, nu ska jag gå och se "Melrose Place" på TV, så stör mig inte. Puss och kram!