I går sa en vän till mig att hon känner en sådan värme varje gång hon ser min mamma och mormor. Flera andra har också sagt det, samt att vi verkar vara så nära varandra i vår familj, och det stämmer. Visst bråkar vi ibland, som alla andra, men vi stöttar alltid varandra när det gäller.
Jag vet inte vad jag skulle vara i dag utan mammas och mormors stöd. Antagligen prostituerad och sönderknarkad. Nej, skämt åsido. Mormor är som en extraförälder åt mig. Det är inte så konstigt egentligen eftersom min pappa alltid har varit frånvarande och hon har funnits där istället.
Det är lätt att ta sina nära för givet, men jag hoppas att de vet hur otroligt tacksam jag är. Alla behöver vi någon som finns där för oss oavsett vad som händer.
Mamma och mormor, tack för att ni finns!
