13 oktober, 2009

Missbrukarbarn

Jag orkar inte hålla tyst längre. Det är enkelt att sälja alla sina ägodelar, flytta utomlands och fly från allt när man aldrig har behövt ta ansvar för någon annan än sig själv. Även vuxna barn behöver stöd och något slags avslut för att kunna läka gamla sår. Man kan inte förvänta sig att vinna tillbaka någons förtroende över en dag, bara för att man har slutat dricka.

Det är dessutom lätt för utomstående att lägga sig i när de inte vet vad man egentligen har blivit utsatt för. Jag är trött på att höra att jag inte har bjudit till. Jag håller absolut med om att det är viktigt att följa sitt hjärta och göra det som känns rätt för en själv. Men när det sårar andra så bör man tänka efter lite. Det är bättre att ta tag i sina problem och gottgöra alla man har sårat först, i stället för att bara fly från allt.

Jag vill tacka mina fina vänner som har hjälpt mig inse att jag är medberoende. Jag har länge funderat på att börja skriva om ämnet och jag tror att tiden är inne. Jag vill skriva för att hjälpa mig själv att gå vidare, men också för att hjälpa andra som har vuxit upp med en missbrukande pappa.

En sak är i alla fall säker: Jag tänker inte ta på mig skulden längre!