Något jag verkligen ogillar är pretentiösa musikfascister som tycker att deras musiksmak är det enda rätta. Jag är själv rätt "trångsynt" när det gäller musik, jag vet vad jag gillar och jag har inget behov av att börja lyssna på andra genres. Men jag skulle aldrig på allvar säga till någon att dennes musiksmak är dålig. Det ligger ju helt i betraktarens öra.
Alla har självklart rätt till sin åsikt, men man kan framföra den på ett ödmjukt sätt när man pratar med andra. Det finns de som säger att elektronisk musik inte är riktig musik. Skitsnack! Det finns inget som gör mig så glad som att lyssna på en härligt plastig poplåt från åttiotalet och njuta av syntharna, basen och de elektroniska trummorna.
För mig är det som att få en själslig orgasm. Därför gör det mig irriterad när vissa viktigpettrar säger till mig att det är skitmusik utan att jag ens har bett om deras åsikt. Skulle inte uttrycket "smaken är som baken" passa bättre? Det är tydligen bara rock och akustisk gitarrpop som är "fint" och "bra" enligt somliga.
När jag berättar att jag bara lyssnar på elektronisk musik får jag ofta svaret: "Fy fan, vilken skitmusik". Det är en sak att säga sin åsikt om en viss artist eller musikstil, men att håna någon annans musiksmak är bara omoget. Låt folk gilla vilken musik de vill i stället för att göra dem ledsna med elaka kommentarer!
Är det inte viktigare att följa sitt hjärta och sin smak i stället för att följa strömmen? Jag älskar plastpop, disco, synthpop, house, dance, electropop och italodisco, och det kommer jag inte att sluta med bara för att vissa anser att det är dålig musik.
Som någon en gång sa: "Det finns ingen dålig musik, bara olika smak."
