I love disco

Jag vill dansa runt i mitt rum till discomusik i all evighet! Det finns inget härligare. Häromdagen kom jag över ett album med Al Corley. Han är mest känd som Steven Carrington i såpoperan "Dynastin" från åttiotalet. Han var en av de första någonsin att gestalta en homosexuell karaktär i en dramaserie.

Det roliga är att han 1984 hade en stor hit i Europa med singeln "Square Rooms". Al har inte världens bästa röst, men det synthiga soundet är helt fantastiskt. Jag är ju som bekant kär i italodisco. Dessutom är jag nog lite kär i Als karaktär i "Dynastin" också.

Förresten, min kära vän Sven berättade i dag att han har beställt CD-boxen "The 80's Album" med C.C. Catch åt mig, direkt från Tyskland. Boxen innehåller alla låtar från hennes album inspelade mellan 1985 och 1988 remastrade, plus instrumentala versioner och låttexter. Så nu kommer det att bli mer synth och disco i mitt liv än vanligt.

Sven är alltid så snäll, en äkta vän. Han vet hur tokig jag är i gamla discoartister från åttiotalet.

Konflikter

Ibland är det svårt att förstå sig på andra människor. Och ibland händer det att man blir riktigt osams med personer som står en nära. Då försöker jag alltid sätta mig in i den andres situation. Jag försöker liksom vända på det hela, om ni förstår hur jag menar. "Hur skulle jag känna och tänka om jag var han/hon?" Det är en ganska bra fråga att ställa sig själv, samtidigt som det är viktigt att man står på sig om man känner att man har rätt.

Hur hanterar du konflikter?

Melodifestivalen 2007 - Deltävling 4

Efter förra veckans starka startfält hade jag stora förväntningar för lördagen. Men den fjärde deltävlingen av Melodifestivalen var ingen höjdare. Det var rätt ont om bra låtar helt enkelt. Sarah Dawn Finer och Andreas Johnson gick direkt till final, medan Sanna Nielsen och Magnus Uggla gick till Andra chansen.

Här under ser ni min topplista över kvällens bidrag, där nummer ett är bäst och nummer åtta är sämst i mitt tycke. Jag har dessutom skrivit ner en kort recension av varje låt.

1. Verona - La Musica: Veronas framträdande var inte så starkt sångmässigt, men låten "La Musica" är en underbar dancelåt som får mig att tänka på åttiotalets italodisco. Jag förstod att de inte skulle gå vidare, men jag gillar den i alla fall.

2. After Dark - (Åh) När Ni Tar Saken I Egna Händer: En discoschlager om onani. Kan det bli bättre? Christer Lindarw är inte världens bästa sångare men han vet hur man bjuder på en show. Dessutom är "(Åh) När Ni Tar Saken I Egna Händer" en rolig låt med ett skönt beat. Jag blev besviken när det inte gick vidare i lördags. Men jag älskar SoundFactorys remixar av låten.

3. Sanna Nielsen - Vågar Du, Vågar Jag: Denna låt är inte speciellt nyskapande. "Vågar Du, Vågar Jag" känns klyschig, men den har ändå något som fångar mitt intresse. Sanna Nielsen är en väldigt duktig sångerska. Kul att den gick till Andra chansen. Jag föredrar dock SoundFactorys remix från maxisingeln.

4. Sarah Dawn Finer - I Remember Love: Sarah hade helt klart kvällens bästa sångröst! Tyvärr är låten "I Remember Love" lite för seg för mig. Jag ser dock fram emot Sarahs kommande alster, för talang, det har hon!

5. Emilè Azar - Vi Hade Nå't: Debutanten från Sandviken gjorde ett helt okej framträdande i lördags. Hans röst var lite skör men det berodde nog mest på nervositet. "Vi Hade Nå't" är ingen vinnare, men helt okej R&B-pop.

6. Magnus Uggla - För Kung Och Fosterland: Magnus Uggla är Magnus Uggla. Varken mer eller mindre. "För Kung Och Fosterland" låter precis som alla hans andra låtar och inte ens texten känns unik. Trots det lyckades Magnus ta sig till Andra chansen, vilket kändes helt okej. Det här är nog ingenting jag kommer att lyssna på igen efter festivalen, men Magnus är underhållande.

7. Andreas Johnson - A Little Bit Of Love: Alldeles för akustiskt och tråkigt för min smak. Andreas har en bra sångröst, men jag hade hellre sett After Dark ta hans finalplats.

8. Caroline af Ugglas - Tror På Dig: Förlåt, men jag har så svårt för Carolines röst. Det går inte alls hem hos mig.

Melodifestivalen 2007 - Deltävling 3

Den tredje deltävlingen av Melodifestivalen var den starkaste hittills. Hela showen kändes professionell. För en gångs skull slapp man skämmas över falsksång. Alla gjorde bra ifrån sig. Måns Zelmerlöw och Sebastian Karlsson gick direkt till final, medan Sonja Aldén och Nanne Grönvall gick till Andra chansen. En stor besvikelse var dock att Magnus Carlsson slutade som femma.

Här nedanför ser ni min topplista över kvällens bidrag, där nummer ett är bäst och nummer åtta är sämst. Jag har dessutom skrivit ner en kort recension av varje låt.

1. Magnus Carlsson - Live Forever: Fantastiskt! Artister som inte kan sjunga brukar försöka dölja det genom att dansa en massa. Detta gäller inte Magnus Carlsson. Det hände inte så mycket på scenen när han uppträdde, men har man en så bra röst så behöves det inte. Låten "Live Forever" är en discolåt med åttiotalskänsla, som en blandning mellan A-ha, Bosson och Alphaville. Det är en skandal att han inte gick till final.

2. The Attic Feat. Therese - The Arrival: Sist Therese Grankvist ställde upp i Melodifestivalen kallade hon sig Drömhus och sjöng låten "Stjärna På Himmelen". Nu är hon tillbaka tillbaka i festivalen tillsammans med housegruppen The Attic. "The Arrival" är en underbar blandning av disco, house och pop. Framträdandet var väldigt coolt och när Therese snurrade runt på en gigantisk CD-skiva, i bästa Kylie Minogue-anda, fick jag en ögonorgasm. Jag ser fram emot singelsläppet!

3. Måns Zelmerlöw - Cara Mia: Jag blev imponerad av Måns i lördags. Han sjöng bra, dansade bra och hade en bra låt. Han var värd en finalplats, även om jag hellre hade sett den gå till Magnus Carlsson. "Cara Mia" är en klassisk discoschlager, vilket det tyvärr har varit ont om i årets festival. Jag läste att Måns är skåning. Varför pratar han inte skånska när han blir intervjuad? Det är ju så sexigt.

4. Nanne Grönvall - Jag Måste Kyssa Dig: När jag hörde att Nanne Grönvall skulle vara med i Melodifestivalen blev jag jätteglad. Jag tycker att hon verkar vara otroligt trevlig, dessutom är hon väldigt talangfull. Men låten "Jag Måste Kyssa Dig" gjorde mig något besviken. Den påminner lite för mycket om hennes förra schlagerhit "Håll Om Mig". Jag gillar klubbremixen på maxisingeln.

5. Sonja Aldén - För Att Du Finns: Sonja deltog i Melodifestivalen förra året med den underbara poplåten "Etymon", då under artistnamnet Sonya. I år har hon en betydligt tråkigare låt. Trots detta räddas den av hennes tonsäkerhet. Dock påminner rösten lite för mycket om Shirley Clamps. Sonja skulle nog tjäna på att bara sjunga på engelska. "För Att Du Finns" är en fin ballad men den är ingen vinnarlåt.

6. MissMatch - Drop Dead: Jag är inte så förtjust i den här låten. Gruppen beskriver sitt sound som electrorock. Jag hade föredragit lite mer electro och lite mindre rock. Tjejerna sjöng helt okej live, men själva låten är inte tillräckligt originell. Jag hoppas att deras framtida låtar är lite bättre.

7. Sebastian Karlsson - When The Night Comes Falling: Denna rocklåt tilltalar mig ungefär lika mycket som The Arks bidrag, det vill säga inte mycket. Soundet är för akustiskt för min smak och det är under sådana låtar jag nervöst börjar bita på naglarna för att få tiden att gå. Sebastian är en duktig sångare dock.

8. Sheida - I Mina Drömmar: Det är charmigt med en låt som framförs på svenska, baluchiska och persiska. Idén är bra, men låten är inget för mig.

Utseendefixering och homofobi

Efter mitt blogginlägg om TV400:s nya satsning "Snyggast I Klassen" hörde väldigt många av sig till TV4 och protesterade. Nu har Christer Andersson, producent för programmet, svarat på kritiken. Personligen tycker jag inte att hans svar är tillräckligt bra, det är bara en lam bortförklaring: "Utseendemedvetenhet har alltid funnits och kommer antagligen alltid att finnas, med eller utan 'Snyggast I Klassen'".

Det verkar alltså som om TV400 kommer att visa programmet trots protesterna. Jag tänker i alla fall INTE titta och jag hoppas att fler bojkottar programmet. Det är enda sättet att få det nedlagt. Inga tittare, inget program.

Förresten, har ni läst om NBA-stjärnan Tim Hardaway och hans homofobiska uttalanden? Den amerikanska basketspelaren sa i en radiointervju: "Jag hatar homosexuella. Jag låter folk veta att jag inte gillar homosexuella. Jag tycker inte om att vara i närheten av homosexuella."

Jag bryr mig inte ett dugg om basket men jag blir självklart upprörd när jag läser att folk fortfarande har så hatiska åsikter om homosexuella. Det är jättebra att NBA tar sitt ansvar och visar att de inte samarbetar med folk som uttrycker sig homofobiskt och rasistiskt i media. Tim Hardaway, du får tycka vad du vill, men håll ditt hat för dig själv!

Jag ångrar ingenting

Vad händer i mitt liv just nu? Jag hade möte med skivbolaget i helgen och fick träffa mina nya producenter. De är ungefär lika gamla som jag vilket blir en ny erfarenhet. Förhoppningsvis kommer vi att skapa ett sound som skiljer sig lite från mina tidigare låtar. Jag vill göra "tuffare" disco som är mer inspirerad av synthpop och italodisco, men självklart kommer det fortfarande att låta åttiotal.

Jag såg nyligen en dokumentär där min idol Lena Philipsson firade sin tjugoåriga karriär. Jag gillar Lenas sätt att resonera, hon verkar så intelligent. Hon fick mig att inse en sak. "Jag ångrar ingenting." Självklart har jag också gjort saker jag inte är stolt över, men jag tar till vara på erfarenheterna, lär av dem och växer som person.

Det är precis som Lena sjunger i sin låt: "Jag ångrar ingenting. Kasta första stenen den som är utan synder." Hon har rätt. Det är ingen idé att gräma sig för det som varit, det gör ändå ingen skillnad.

Jag hoppas att ni hade en fin alla hjärtans dag och att ni fortsätter ta hand om varandra!

Ytligheter

Jag blev upprörd när jag läste om det nya TV-programmet "Snyggast I Klassen" som TV400 ska visa. Enligt Expressen går programmet, som kommer att ledas av Josefin Crafoord, ut på att unga deltagare bedöms av publik och de som ser bäst ut vinner pengar. Jag tycker att hela konceptet är vidrigt, speciellt med tanke på att det riktar sig till ungdomar. Vi har tillräckligt med utseendefixering, mobbning och ätstörningar i världen. Är det inte dags att TV-kanalerna tar lite ansvar?

Har ni förresten hört talas om Glamourprinsessan, eller Karolina Lassbo som hon egentligen heter? Det hade inte jag heller förrän nyligen. Hon är en ung tjej som driver en modeblogg. Jag har inte följt den då jag aldrig har varit speciellt intresserad av mode eller av hur folk klär sig.

Hur som helst blev det ramaskri i bloggosfären då Karolina blev arg på sin bloggleverantör. I sin blogg skällde hon ut Blogger genom att använda skällsord som "CP", "kuk" och "fitta". Jag kan hålla med om att det var omoget gjort. Jag använder aldrig CP som skällsord, eftersom det kränker personer som lider av sjukdomen. Hade hon till exempel ha använt "bög" så hade jag som homosexuell tagit illa upp.

Men efter att det har skrivits om Karolina i media har Karolina blivit mobbad och förföljd på nätet av arga bloggare, vilket också är fel. Det är skrämmande vad folk tar sig till när de är skyddade bakom en skärm. Jag kan tänka mig att det sticker i ögonen på många att Karolina har fått så mycket uppmärksamhet. Men jag tycker inte att det är en anledning att mobba någon.

Om man ogillar någons blogg så behöver man helt enkelt inte läsa den.

Melodifestivalen 2007 - Deltävling 2

Detta startfält var betydligt starkare än förra veckans. Även Kristian Luuk var roligare. The Ark och Marie Lindberg gick till final medan Jimmy Jansson och Jessica Andersson gick till Andra chansen. Det har varit diskussioner om att så få okända artister får plats i Melodifestivalen. Jag är beredd att hålla med om att tävlingen bör vara för nya talanger, men inte till vilket pris som helst. Jag tror att mångas protest blev att i lördags rösta på debutanten Marie Lindberg, som hade en av årets svagaste sångröster.

Här nedanför ser ni min topplista över kvällens bidrag, där nummer ett är bäst och nummer åtta är sämst. Jag har dessutom skrivit ner en kort recension av varje låt. Kom i håg att smaken är som baken!

1. Regina Lund - Rainbow Star: "Rainbow Star" var helt klart min favorit! Det som fick mig på fall var kombinationen av pratet inspirerat av Madonnas "Sorry", Kylie Minogue-doftande åttiotalsdisco och schlager, plus en gayvänlig text. Tyvärr var Reginas sång alldeles för svag, hon hördes knappt under framträdandet. De hade nog tjänat på att höja låten en tonart. "Rainbow Star" kommer dock spelas sönder hos mig. Jag vill också rekommendera hennes schlagerlåt "Kärleksikonen" från filmen "Livet Är En Schlager".

2. Jessica Andersson - Kom: Jessica Andersson sjunger hundra gånger bättre än Regina Lund, men hon lyckas inte bli etta på min lista. "Kom" är en skön discolåt med influenser från sjuttiotalet, men den kommer inte riktigt upp i samma klass som fjolårets "Kalla Nätter". Jag är dock glad att Jessica gick till Andra chansen och jag hoppas hon tar sig till final. Jag ser också fram emot att hennes kommande album.

3. Lustans Lakejer - Allt Vi En Gång Trodde På: Jag älskar Lustans Lakejers gamla hit "Diamanter" från 1982 och även denna låt föll mig i smaken. Men tonarten var alldeles för låg för sångaren Johan Kinde, så han dränktes av musiken. Låten räddas dock av ett synthigt sound och elektroniska handklapp. Ingen vinnarlåt, men ett trevligt tillskott till skivsamlingen.

4. Cosmo4 - What's Your Name: Jag hade höga förväntningar på Cosmo4:s låt eftersom jag har gillat deras tidigare singlar "Mexico", "Adios Amigos" och "Peek-A-Boo". Jag blev lite besviken på "What's Your Name" som är något platt. Men den växer nog. Den räddades dock av ett proffsigt framträdande och hooken i form av en vissling. Cosmo4 skulle tjäna på ett lite mer elektroniskt sound i framtiden.

5. Jimmy Jansson - Amanda: Jag har aldrig varit ett stort fan av "Fame Factory"-Jimmy, men i jämförelse med vissa bidrag gjorde han riktigt bra ifrån sig i lördags. Låten "Amanda" är inte speciellt nyskapande, utan låter lika halvtråkig som hans tidigare låtar, men refrängen sätter sig efter första lyssningen och Jimmy är en duktig sångare. Han var värd att gå till Andra Chansen.

6. The Ark - The Worrying Kind: Ola Salo är väldigt charmig och proffsig på scen. Han har dessutom en bra sångröst. Det är alltid kul med artister som gör något annorlunda, men The Arks låt "The Worrying Kind" är inte alls min stil. Jag kommer troligtvis aldrig att lyssna på den igen. Att den blir sexa på min lista beror mest på att den inte var lika tråkig som "Första Gången" och "Trying To Recall".

7. Svante Thuresson & Anne-Lie Rydé - Första Gången: Anne-Lie Rydé har bara haft kalkonlåtar i Melodifestivalen genom åren. Den jazziga "Första Gången" är lika underhållande som Nobelfesten, vilket inte är något positivt. Kul dock att Svante fortfarande har rösten i behåll.

8. Marie Lindberg - Trying To Recall: Marie Lindberg är säkert väldigt trevlig, men vad hände egentligen i lördags? Förutom den tråkiga låten och det dåliga, engelska uttalet så sjöng hon inte bra. Jag tror att alla musikaliska personer där ute ramlade baklänges när hon gick till final.

Vila i frid, Anna Nicole Smith

Det kom som en chock. Jag har länge fascinerats av skandaldrottningen Anna Nicole Smith och i dag möttes jag av Aftonbladets löpsedlar om att hon har avlidit. Dödsorsaken är inte fastställd ännu. Vissa källor uppger att hon har tagit en överdos medan andra säger att hon hade en lungsjukdom.

Anna Nicole sa alltid att hon ville bli som sin idol Marilyn Monroe. Kanske tog hennes liv därför slut så snabbt. Jag minns att jag såg en dokumentär om Anna Nicole när jag var yngre. Jag kunde inte låta bli att tycka synd om henne. För bakom den glamourösa ytan fanns en tragisk och olycklig flicka som bara ville bli älskad. Det är i alla fall vad jag tror.

Redan nu ser man mängder av okänsliga blogginlägg där folk rent ut säger att de är glada att hon är död, samt att folk inte gillade henne förrän hon dog. Känd eller ej, det är sjukt att önska livet ur folk, oavsett vad de har gjort.

Anna Nicole Smith är borta. Låt henne få vila i frid.

Follow the yellow brick road

Åh, vad jag älskar klassiska filmer! Det var bättre på trettio-, fyrtio- och femtiotalet. Filmerna hade mer magi och skådespelarna var som gudar och gudinnor. Marilyn Monroe, Bette Davis, Ingrid Bergman, Judy Garland, Vivien Leigh och Audrey Hepburn är mina absoluta favoritskådespelare. De är större än livet självt och lever vidare tack vare filmen. Har ni inte sett något med dem föreslår jag att ni genast gör det.

Förresten, angående mitt blogginlägg om diskriminering inför en studentbal: Min vän kontaktade mig i dag och berättade att han har pratat med rektorn för gymnasieskolan. Rektorn hade ringt upp balkommittén och beordrat en ändring av reglerna, så nu är det fritt fram för min vän att gå på studentbalen med sin pojkvän. Det lönar sig att ryta ifrån. Jag hoppas att alla som är i samma situation står på sig.

Jag är tacksam för alla stöttande kommentarer på blogginlägget. Det är skönt att så många där ute är öppensinnade. Jag fick dock en konstig kommentar från någon som sa: "Vissa traditioner måste man ju få hålla på." Jag tycker faktiskt inte att man bör hålla på en tradition om den gör så att andra mår dåligt. Man måste väl ha lite empati?

Gymnasieskola diskriminerar homosexuella

På en skånsk gymnasieskola har balkommittén skickat hem ett brev till tredjeklassarna angående studentbalen. Jag har en homosexuell vän som hade tänkt ta med sin pojkvän på balen. Men enligt reglerna i kommitténs brev får man inte bjuda en person av samma kön som dejt.

I brevet står bland annat: "Ni får gå med vem som helst så länge de har fyllt 18 år på baldagen, de har egen anmälningslapp och de betalar och anmäler det vid samma tillfälle som du. Man kommer att bli placerad herre/dam så långt det går. Man kan därför ej ha någon av samma kön som date."

Låter inte det gammalmodigt? Det verkar som om kommitténs anledning är att de vill ha en speciell typ av bordsplacering. Är verkligen bordsplaceringen viktigare än att eleverna känner sig bekväma? Ska min vän behöva gå med en tjej bara för att ha en dejt?

På skolverkets hemsida står följande: "Ett barn eller en elev får inte missgynnas genom särbehandling på grund av någon av de fem diskrimineringsgrunder som lagen omfattar, det vill säga kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder."

Hur kan då skolan gå med på att kommittén skickar ut brev med så dumt formulerade regler? Läste de ens igenom brevet innan det skickades? Kanske är det så att författaren har uttryckt sig klumpigt. Oavsett vilket har homosexuella elever tagit illa vid sig, vilket är ett tecken på att något bör göras. Vissa kanske tycker att det är petitesser, men det är lätt att säga om man själv inte blivit diskriminerad för den man är.

Att vara homosexuell är nog jobbigt utan att man ska behöva stöta på problem i skolan. Studentbalen är något av det största i en students liv. Ska den dagen behöva förstöras på grund av några mossiga regler? Jag hoppas att det visar sig vara en felformulering från kommitténs sida och slarv från skolans.

Jag ser fram emot svar från skolan.

Flashback: Lili & Susie

Som många av er vet är Lili & Susie några av mina största idoler. Jag är besatt av åttiotalsdisco och har genom åren samlat på mig alla Lili & Susies album på CD.

De blonda systrarna Lili & Susie Päivärinta började karriären 1985 då bland andra Niklas Strömstedt skrev låtar åt dem. 1987 fick de sitt stora genombrott med singeln "Oh Mama" som följdes av "Bara Du Och Jag". Systrarna medverkade i Melodifestivalen 1989 med låten "Okey, Okey!" och samarbetade mycket med låtskrivarna och producenterna Tim Norell, Ola Håkansson, Alexander Bard och Anders Hansson.

1990 släpptes singeln "What's The Colour Of Love" som blev en stor hit i Sverige. Även uppföljaren "Boyfriend" blev en av nittiotalets största radioframgångar. 1992 släppte Lili & Susie sitt sista studioalbum "No Sugar Added" men fortsatte att uppträda tillsammans fram till år 2000 då de upplöstes.

Veckans diss: Kedjebrev

Jag är så trött på alla kedjebrev och tävlingsinbjudningar man påtvingas på nätet! Hur många gånger har man inte läst meningar som "Skicka detta till tio personer annars händer något hemskt" eller "Du är älskad. Skicka detta till dina vänner så att de vet att du älskar dem."? Det är så tröttsamt.

Jag är inte intresserad av att vinna en ny mobiltelefon eller att beskriva min vän med minst ett ord. Det känns så opersonligt. Vill min vän veta vad jag tycker om honom/henne så kan denne fråga mig direkt i stället för att skicka ett kedjebrev som någon annan har skrivit. Och alla fåniga tävlingar leder oftast ingenstans. Så snälla ni, skicka inte sådant till mig. Jag blir bara irriterad.

Jag skickar ALDRIG vidare kedjebrev jag får. De raderas direkt utan svar. Däremot är nyhetsbrev helt okej då man själv har valt att prenumerera på dem.

Melodifestivalen 2007 - Deltävling 1

Äntligen är cirkusen i gång igen! Melodifestivalens turné gör livet till en fest, även om långt ifrån alla låtar är bra. Kristian Luuk var bra som programledare och pausunderhållningen, i form av en musikalisk följetång, fungerade också rätt bra. Anna Book och Tommy Nilsson gick direkt till final medan Elin Lanto och Uno & Irma gick till Andra chansen.

Här nedanför ser ni min topplista över kvällens bidrag, där nummer ett är bäst och nummer åtta är sämst. Jag har dessutom skrivit ner en kort recension av varje låt. Kom ihåg att smaken är som baken!

1. Andreas Lundstedt - Move: Hård disco med åttiotalssynthar och elektriska trummor. I love it! Andreas bjöd dessutom på en riktig show. Tyvärr räckte det inte hela vägen och Andreas åkte ut i första gallringen. Jag tror att den här typen av modern dancepop är för svår för svenska folket. Jag är dock glad över att ha hittat ännu en härlig låt att ha i min discosamling.

2. Elin Lanto - Money: Att låttexten påminner lite om ABBA:s är inte konstigt. Men utöver texten har låten ingen som helst likhet med ABBA:s musik, även om vissa verkar tycka det. "Money" är en skön och tuff poplåt som påminner om Elins singel "I Can Do It (Watch Me Now)". Jag gillar den mycket och tror att den kan bli en gayfavorit. Lägg till ett par coola dancemixar på singeln när den släpps och den blir succé!

3. Sofia Berntson - Hypnotized: Det är lite trist när man härmar låtar som nyligen har vunnit Eurovision Song Contest. "Hypnotized" låter som en uppföljare till Helena Paparizous "My Number One". Men bortsett från det är "Hypnotized" en riktigt trevlig poplåt. Jag föredrar dock Oscar Holters remix från maxisingeln.

4. Anna Book - Samba Sambero: Jag är glad att Anna Book har fått den comeback hon så länge längtat efter. Efter "Let's Dance" förstod de flesta att Melodifestivalen var nästa steg. Kvällens framträdande var väldigt fint och Anna sjöng bäst av alla. "Samba Sambero" är dock för mycket samba och dansbandsschlager för mig, vilket drar ned betyget.

5. Andersson & Gibson - Anything But You: När jag hör den här låten ser jag framför mig en lugn trubadurkväll på ett mysigt kulturcafé. Både Aleena Gibson och Stefan Andersson har bra sångröster, och trots att låten är rätt seg finns det något som håller intresset vid liv. "Anything But You" är en soft och finstämd ballad men definitivt ingen vinnarlåt.

6. Tommy Nilsson - Jag Tror På Människan: Det är kul att Tommy Nilsson är tillbaka, även om hans musik inte tilltalar mig. Men han är en duktig sångare. "Jag Tror På Människan" är en typisk Tommy Nilsson-låt som inte bjuder på något nytt. En eloge till Tommy för att han kör sin grej i alla fall. Jag har dock aldrig förstått poängen med sega ballader i Melodifestivalen.

7. Uno & Irma - God Morgon: Sömnpiller!

8. Addis Black Widow - Clubbin': Varje festival måste ha ett fiasko. 2005 var det Group Avalon, 2006 var det The Elephantz och i år var det Addis Black Widow. Var de seriösa? Det kändes som om de försökte sjunga tio olika tonarter på samma gång och resultatet blev falskt som fan. Jag vet inte om det berodde på nervositet eller inte, men illa lät det i alla fall.

Jag avskyr överraskningar

Jag har insett att jag avskyr överraskningar. Till exempel tycker jag att det är otroligt jobbigt när folk kommer och hälsar på utan förvarning. Då får jag panik. Jag vill ju veta om det i förväg så att jag hinner städa rummet, duscha och göra mig i ordning. Man kan ju inte se ut hur som helst när man får besök.

Det är samma sak om någon säger att de ska ge mig en överraskning. Jag blir då jättenervös och tror att det är något hemskt. Snacka om att vara paranoid, eller hur?

Grammisgalan - En flopp?

Såg ni Grammisgalan i tisdags? Det gjorde jag, tyvärr. Jag har sett mycket bättre galor i mina dagar. Svenska galor känns så tillgjorda och orutinerade. Programledarna Carina Berg och Sanna Bråding var definitivt inga höjdare. Deras skämt gick inte hem.

Bäst med Grammisgalan 2007 var att Darin uppträdde. Sedan tyckte jag förstås att det var kul att Benny Andersson och Basshunter också fick pris. Det sämsta med galan var de fulla och odrägliga artisterna som satt och hånade personer som stod på scen. Lite ödmjukhet skulle ju inte sitta fel.

Topplistan - Januari 2007

1. Nancy Martinez - Move Out
2. Kate Ryan - Alive
3. Markoolio & Linda Bengtzing - Värsta Schlagern
4. Pepsi & Shirlie - Goodbye Stranger
5. Nancy Martinez - For Tonight
6. Dannii Minogue - So Under Pressure
7. Kate Ryan - Je T'adore (French Version)
8. Linda Rosing - Forget Me, Forget Me Not
9. Pandora - Smile 'N' Shine (UK Radio Mix)
10. Steps - Chain Reaction
11. Paul Lekakis - Boom Boom (Let's Go Back To My Room)
12. Nancy Martinez - Can't Wait
13. Jessica Simpson - A Public Affair
14. Shana - I Want You
15. Pandora - A Little Bit (Double M's Radio Edit)
16. Britt Dahlén - Love Me Forever
17. Steps - Love's Got A Hold On My Heart
18. Britt Dahlén - Midnight Dancing
19. Marie Plosjö - Boom Boom Boom (Techtonic Agency Remix)
20. Paul Lekakis - Paul Lekakis – You Blow Me Away
21. Bill Conti - Dynasty
22. Princess - I'll Keep On Loving You
23. Sabrina - All Of Me (Boy Oh Boy) (Gen-Oh-A Mix)
24. Paul Lekakis - My House
25. Pepsi & Shirlie - Heartache
26. Sandra - The Way I Am
27. Madonna - Jump (Radio Edit)
28. Kate Ryan - All For You
29. Sweet Sensation - Bring It Back
30. C.C. Catch - Baby I Need Your Love (Long Version)
31. Fjeld - The Emigrants (Fjeld's Club Mix)
32. Steps - Why?
33. Stacey Q - Electric Bimbo Megamix
34. Boy Krazy - All You Have To Do
35. Steps - It's The Way You Make Me Feel

Denna lista har framställts av de låtar jag har lyssnat mest på under föregående månad, både på min dator och min iPod. En ständigt uppdaterad lista över mina absoluta favoritlåtar hittar ni här

Följ mig på Facebook, Twitter, Instagram och YouTube för ännu fler inlägg ur mitt liv. Du hittar även mer information om mig på DennisAlexis.com.