Åh, vad jag älskar klassiska filmer! Det var bättre på trettio-, fyrtio- och femtiotalet. Filmerna hade mer magi och skådespelarna var som gudar och gudinnor. Marilyn Monroe, Bette Davis, Ingrid Bergman, Judy Garland, Vivien Leigh och Audrey Hepburn är mina absoluta favoritskådespelare. De är större än livet självt och lever vidare tack vare filmen. Har ni inte sett något med dem föreslår jag att ni genast gör det.
Förresten, angående mitt blogginlägg om diskriminering inför en studentbal: Min vän kontaktade mig i dag och berättade att han har pratat med rektorn för gymnasieskolan. Rektorn hade ringt upp balkommittén och beordrat en ändring av reglerna, så nu är det fritt fram för min vän att gå på studentbalen med sin pojkvän. Det lönar sig att ryta ifrån. Jag hoppas att alla som är i samma situation står på sig.
Jag är tacksam för alla stöttande kommentarer på blogginlägget. Det är skönt att så många där ute är öppensinnade. Jag fick dock en konstig kommentar från någon som sa: "Vissa traditioner måste man ju få hålla på." Jag tycker faktiskt inte att man bör hålla på en tradition om den gör så att andra mår dåligt. Man måste väl ha lite empati?
