Flera av er har kanske märkt att jag inte är så aktiv på MSN och liknande längre. Det beror helt enkelt på att jag inte har ork eller behov av det. Jag är som bekant väldigt stresskänslig och går lätt upp i varv när många skriver samtidigt. Dessutom så får jag dåligt samvete om jag inte är snabb nog med att svara.
Somliga kan även bli upprörda om jag inte svarar på en gång, något som bara gör det ännu värre för mig. Jag tänkte att jag skulle blogga om det i fall att någon tar min tystnad personligt.
Det går för övrigt lättast att nå mig på Facebook, Twitter eller genom att kommentera bloggen. Mina närmaste vänner har även mitt telefonnummer och trots att jag ibland stänger av ljudet då jag är stressad så går det utmärkt att skicka iväg ett SMS som jag svarar på när jag har tid.
Jag uppskattar verkligen alla som skriver till mig och som följer min blogg, tro inget annat! Jag måste bara få ta saker i min egen takt.
Hur mycket jag än älskar dagens teknik med bloggar, chattprogram och allt vad det innebär, så behöver även jag vara för mig själv och med mina närmaste ibland. Spana gärna in mitt blogginlägg "Konsten att vara oanträffbar" för mer läsning om samma ämne.
Puss och kram på er!
