Som ni vet så drömmer jag nästan alltid flummiga drömmar. Nyligen drömde jag att ABBA gjorde comeback i Sandviken av alla ställen. I drömmen bodde jag, Diana, mamma och mormor på hotell för att se konserten trots att den ägde rum i vår hemstad. På kvällen gick vi till en gammal kyrka där mängder av förväntansfulla fans väntade på att få komma in. Vi köpte ett par snygga program och beundrade de glansiga bilderna medan det mörknade ute.
Plötsligt dök min stora idol Agnetha Fältskog upp och gick omringad av livvakter ut på parkeringen för att hämta luft. Konstigt nog reagerade fansen knappt utan fortsatte att köa medan Agnetha, iförd solglasögon, gick förbi dem. Jag reagerade dock och minns hur konstigt det kändes att hon gick förbi mig utan att känna igen mig. Men jag antar att det känns så för alla fans. Man får för sig att man står sina idoler nära eftersom de har varit en så stor del av ens liv.
Synd bara att det hela var en dröm. En comeback från ABBA vore ju den ultimata upplevelsen. Behöver jag skriva att konserten var grymt bra?
