I dag har varit en energikrävande dag. Jag vaknade tidigt och gick till hälsocentralen för att ta prover. När jag var klar och började gå mot utgången hörde jag mormors röst. Hon satt i väntrummet och ropade på mig. Jag frågade vad hon gjorde där och hon talade om att hon troligtvis har fått en blodpropp.Hon hade mått dåligt hela natten och kunde knappt röra vänster hand. Jag blev genast orolig men mormor försökte lugna mig med att det nog inte var någon fara. Men jag kunde se oron i hennes ögon och det skrämde mig. Jag väntade med mormor tills en taxi kom för att köra henne till sjukhuset, sedan gick jag hem med en konstig känsla i magen.
Jag ringde mamma på jobbet och berättade vad som hänt. Sedan följde en evighet av oro, ångest och tårar, inte bara för mig utan för hela släkten. Sedan barnsben har hon varit en av mina bästa vänner och jag är praktiskt taget uppfostrad av henne och mamma. Det finns ingen sötare och tuffare tant i hela universum. Tänk om det skulle få ett slut på grund av en liten blodpropp. Jag försökte lugna mig själv med att tänka att det finns många där ute som får blodproppar och klarar sig helt utan problem. Dessutom är mormor så stark.
Till slut stod jag inte ut längre så jag ringde sjukhuset och blev kopplad till strokeavdelningen. Där svarade en sköterska som gav mig den information jag ville ha. Mormor mådde bra. För några timmar sedan ringde mormor upp mig och lät mycket piggare. Hon berättade att de inte riktigt visste vad som var fel men att det var en stroke. De hade röntgat henne och resultatet visade ingen fara för hjärtat eller hjärnan, vilket är det viktigaste.
Jag känner mig lugnare nu men vågar ändå inte pusta ut helt. Mormor mår i alla fall bra för tillfället och jag hoppas att hon klarar sig genom det här. Jag vill be alla läsare att skicka en massa positiv energi till världens bästa mormor. Förhoppningsvis känner hon av den och återhämtar sig så snabbt som möjligt.
