26 maj, 2008

Svenskar är pinsamma

Jag drar verkligen inte alla över en kam, men jag retar mig på svenskar som uttrycker sig trångsynt angående Eurovision Song Contest. När det går bra för Sverige är allt frid och fröjd, men så fort det går dåligt vill svenskarna inte vara med och leka. I stället skyller de på "fusk och dålig smak" och vill bojkotta tävlingen. Jag tycker rent ut sagt att det är pinsamt.

I Aftonbladet i dag sa Ingela "Pling" Forsman: "Röstningssystemet måste ändras för att det ska bli kul igen. Nu ger östländerna bara poäng åt varandra – och de är många fler än oss. Vi ska inte behöva anpassa oss efter deras musik. Eurovision har blivit en pajastävling. Jag vill nog att vi ska fortsätta vara med i tävlingen – även om jag tycker att den svenska Melodifestivalen är roligare."

Jag är så trött på folks kommentarer om att östländerna bara röstar på varandra. Är vi i Norden ett dugg bättre? SVT visade en dokumentär innan tävlingen där de tog bort östländernas röster från 2007 års tävling. Resultatet blev nästan exakt detsamma och Serbien vann ändå. Dessutom kom Norge faktiskt femma i årets final vilket tyder på att västländerna visst har en chans, så länge de har en låt som fungerar internationellt.

Detta bevisar att väldigt många svenskar är dåliga förlorare. Alltså, jag gillar också klassisk discoschlager och de får gärna skicka sådana låtar till Eurovision för min del, men då får vi också räkna med att det kanske inte går så bra. Jag håller med Alexander Bard som i samma artikel säger att vi måste skicka modernare låtar om vi vill vinna.

Sedan tycker jag att det är dags att släppa in lite fler okända artister i den svenska uttagningen. Förr i tiden kunde oetablerade artister och låtskrivare få sitt stora genombrott i Melodifestivalen. I dag handlar det nästan bara om kända artister och låtskrivare, vilket börjar tråka ut publiken. Det är ofta samma personer år efter år som tävlar. Vi vill ha något nytt som inte doftar svågerpolitik.

Sedan har vi ju kommentatorn Kristian Luuk, samt flera journalister, som hela tiden klagar över att våra grannländer har brutit den så kallade "nordiska pakten" och inte gett oss någon tolvpoängare. Vem bryr sig? Man ska väl rösta på den låt man tycker är bäst, inte på ett land? När Sverige representerades av The Ark så hoppades jag att det skulle gå dåligt för oss eftersom jag ogillade låten. I år älskade jag Sveriges låt, men jag är inte sur över att vi fick en så låg placering. Sverige är ju inte det enda landet i den här tävlingen och det är dags att vi inser det.

Dessutom tycker jag inte att det är så viktigt att vinna. Personligen ser jag tävlingen som en möjlighet att hitta ny musik att lyssna på och mina favoriter brukar sällan vinna, men jag är glad ändå. Som sagt, jag älskar Charlotte Perrellis discolåt "Hero", men jag är också medveten om att den typen av musik inte funkar lika bra utanför Sverige. Den är för schlagerinspirerad.

Ani Lorak, som många svenskar envisades med att framställa som en kopia av Charlotte, kom tvåa i tävlingen. Hennes underbara "Shady Lady" är också en form av discolåt, men den är modernare och mer internationell än "Hero", vilket gjorde att den fick en högre placering. Det är inte svårare än så. Det är många journalister som har fått äta upp sitt snack om att Ani skulle vara en kopia.

I dag kunde man även läsa att Charlotte Perrelli frågar sig om någon artist vill representera Sverige i det här läget. Det kan jag svara på. Jag skulle väldigt gärna ställa upp. För mig är inte det viktigaste att vinna, utan att nå ut till folk med min musik. Borde inte det vara viktigast för alla artister? Varför gör man en så stor grej av en artondeplats i stället för att njuta av festligheterna?

Självklart ska man kunna ifrågasätta kvalitén på vissa artister och låtar, det hör ju till tävlingens charm, men att hela tiden höja sitt eget land till skyarna och bli sur över en dålig placering är bara pinsamt. När vissa säger att östländerna inte borde få vara med i tävlingen skäms jag faktiskt över att vara svensk.

Det är på tiden att vi börjar visa lite ödmjukhet inför andra länders musikkultur, annars är vi chanslösa i Eurovision Song Contest.