12 maj, 2008

På tal om könsroller

Jag minns en sak som inträffade när farmor fyllde sjuttiofem. Hon hade bokat bord på restaurangen vid Strandbaden i Årsunda och bjudit dit sina närmaste. Jag har inte så väldigt bra kontakt med min släkt på pappas sida, vissa av dem kan vara lite stela och svåra att komma nära, men farmor kommer jag väldigt bra överens med.

En av mina kusiner hade sin son med sig och sonen sprang konstant omkring och väsnades med leksaksbilar. Ungens pappa är en typisk machoman som spenderar fritiden med att fixa bilar och han verkade vara så stolt över att sonen tog efter hans intresse. De diskuterade leksaker och plötsligt sa jag glatt: "Ja, själv lekte jag bara med Barbiedockor när jag var liten!" Det var underhållande att se vissa personers ansiktsuttryck när jag sa det. Jag har alltid varit feminin av mig och lekt med typiska "tjejleksaker".

Tack och lov har jag bra föräldrar som har låtit mig vara mig själv. Nu påstår jag inte att inte min kusins son inte får vara sig själv, men jag fick känslan av att han förväntades växa upp till en typisk "man" och därför var det så kul att säga som jag gjorde. Jag tycker inte att barn ska tvingas in i könsroller. Om jag hade egna barn skulle jag köpa könsneutrala leksaker åt dem, eller både "kill- och tjejleksaker" så att de själva fick välja. Men tyvärr resonerar inte alla så.